Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1849, sida 3

man utanför Baetrzs förra bostad twenne aktriser. Den en en attris från Bar rietes, den andra hufmwudafris wid operan. Gå på madame fade den ena. — Nei, gå ni före; — Ni ämnar er ksnske till Beatrir? — DÅ ni ju äfweu? — De gingo tilljamman uppför trappan. — — owem söker ni? ropade portwakterskan snäsig, dä hon igenkände dem för att wara från theatern — Wi söka Beatrir. — Det finns ide mera någon Beatrix. Hon har tagit afsked. Men nu finns det en fröken Parfondral. — UAH! fade operaaktrisen. Det är hennes egentliga namn. . — Tag bara ide miste om dörren; återtog portwakterskan. Det är numera i femte wåningen fom hon bor. . — pwad will det säga! frågade Barietssaktrisen. Hwilten förändring! — Sa;F fade operaattiisen, utan så myden förmåning. Redan i går hörde jag talas derom i fopern. Man wet, att hon stidat bort allt, fina älskare, fina här tar, fin talejch, fina taflor, fina diamanter! Hwilken galenffap! Stola ocfs de, srill ywilka bon fridat allt det der, odså ätergida hwad hon gifwit dem? — Bettskicta fina älstare; nej det fommer wäl ej ifråga! men fina häftar . . . ro wi ide i femte wåningen än? owilten löjlig figur skall hon ide spela för oss! 3 detsamma öppnade Beatrir kammarjungfru dörren. — UH! det är här! Zag igenkänner Julietfe; fade Varietes.aktrisen, springande in i rummet. — Wänta då! ropade denna flicka, som wille hålla henne tillbaka. Hon hörde likwäl ide. Hon sskyndade ända in i den Iilla fängfammaren, der Maurice några wedor förut aflidit. Der wid ett piano fatt en ung qwinna, fom spelade Schuberts serenad. Hennes tlädsel tilltännagaf smak och entelhet. — Ah! min bästa BVeatrir! fade Varietss-aktrisen lifligt. Hwad ni kommit högt upp i skvarne .... Ä Der giorde hon ett hastigt afbrott. — Ad om förlåtelse, madame! Jag trodde det war Beatrix. Den, till hwilken hon ställde dessa ord, war Marguerite Parfondval. — Beatrir? fade hon wänligt: wet ni ide att hon är bland Karmeliterna? — Ni bedrager er då, m min tanka. Det är ju Beatrivs fyfter, fom är tarmeliternunna? Så har hon åtminstone ofta sagt mig. Marguerite swarade rodnande: — Beatrir. syster, det är jag. t Djpyeraaktrisen bade nu i sh ordning inkommit, sedan hon talat med kammarjungfrun. — Föreftåll dig bara! fade hon till Darietes-aktrisen. Den tokiga Beatrir fom gått i tloster! . — Juliette har nyss sagt mig det: men det fan wäl aldrig wara möjligt! Jo, i tloster; fade Marguerite. Jag har der gjort mitt novitiat; men hon har tagit totet. Den sorgliga ceremonien stall gå för fig om några dagar; ty Beatrir har erbållit tillåtelfe att få förkorta pröfningstiden. — UAH! huru förwånande! återtog Barietes-aktrisen. En få skön flida! Sa moden diertligbet och munterhet i ett kloster! Wi måsie gå och fe henne. Eller huru, Endia? — 30: fade opera-attrifen. Wid hwilken timma uppföres den tragedien? — Middagstiden; swarade Marguerite. De båda aktriserna gingo. Marquerite satte fig till pianot; men Syftra tankar bade fattat henne. Hennes händer föllo wanmäktigt på tangenterna, fom dallrade under dennes darrande fingrar. Hon gid och öppnade fensiret oh promenerade sedan på ballongen, Himlen be