Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1849, sida 3

Han war mycket ledsen i början; han älskade fin bror, och har mycket be gråtit honom. ag har kommit till Paris, fade han rörd, för att fe hans graf, och utreda arfwet!4 Han tände teftamentet; men wisste ide, att du war i Kar meliterklostret. 24 bar berättat för honom allt. Ni infer, har jag fagt honom, att min syster i klostret ej behöfwer den förmögenhet, fom Maurice lemnat henne. Hon öfwerlemnar åt er fina anspråt. — Men, fom han är en ädel man, wärdig fin bror, har han förklarat, att man måfte respektera hans älffade broders ytter sia wilja, att han ej mille hafwa ett öre, fom ej blifwit honom tillerkändt i testamentet. Fröken Beattir, tillade han, har slägtmgar.... Jag är den enda, swarade jag honom. Ärfwet efter min far, fom snart tommer att utfalla, gör mig mera nt än jag hoppades, Konversationen blef sedan mera familjär. Han talade med mig om fig fjelf. Odså jag, fade han, har dragit mig tillbaka från werlden. Kriget i Afrika har warit mitt Karmeliterkloster. Der fade jag ett ewigt farwäl åt detta dåraktiga lemadsfätt, fom upptagit min ungdoms bäfta dagar. Derwid betraktade han mig med ett uttryck af melantoliff ömhet. När allt kommer omkring, min fröken, finnes ett ganska entelt sätt att blifwa ense med bwaraudra, angående testamentet. Min bror har testamenterat allt dwad han egde åt mig och fröken Beatrir. Fröken Beatrir har, då hon intagit eder plats, lemnat allt åter. Om jag ej kommer för fent, tillåt mig att begära er dand. Jag kunde ide fäga ja; swarade ej heller ett nej. Han refte, full af hopp, och åter tommer i morgon, — — — Ä Marguerite Parfondval. a Fragment af ett bref från Beatrir till Marguerite. Den 17 April 1846. aNi strifwer få fällan, min syster. Hwarför ännu tala med mig om stormarne på hafiwet, mig fom redan kommit i hamnen? Hwarför äter öppna för mig utsigterna åt werlden, mig, fom ännu ej oåtertalleligen wåndt mig till himleu? Doc, hwad har jag att frukta? Jag har ej lemnat derute nägot hjerta som sörjer mig, utom diti. Mitt är nu endast öppet för religionen. Hwad ni ide kunnat finna i cellen, det har jag funnit. Min fjäl är uppfylld af lärlet til OM Hwad gör det att min cell är dyster? Med själens öga skäådar jag dod bimlen. Ad! under de första dagarne trodde jag i bwarje ögonblick, att jag stulle duka under. Jag intogs af förtwiflan, när jag betäntte, att jag kanske ett dalit fetel stulle gå fram och åter i den cell, man gifwit mig. Men för de ätta dagar af en onämnbar lydsaligbet, fom jag tillbragte med Maurice, skulle jag wilja åtta gånger offra mitt lif. . i . Gift er med Raoul, min syster! blif lydlig! Jag skall ide afundas er lpda; ty jag skulle ej wilja utbyta min dvftra och siela ensligbets heliga nöjen mot jordens alla tomma fåfängligheter. Jag tadar Bud, fom; då han gifwit mig en siäl, gifwit den en plats i mitt hjerta, men ej i mitt dufwud. Sedan jag fagt farwäl åt jordens glada njutningar, bar jag fattat kärlek till himmelen. Farwäl! Jag gär nu att bedja för dem, fom ej mera äro till, för min mor, för Pierre Marbault. Gud har nu utan twifwel bejdat fin straffande arm. Han ffall fränta dig barn, och ei röfwa dem från fin mor. ö Jag wågar ej mera bedja för Maurice. J mina böner för donom fann jag mig fattad af en obestrifng wällust, fom vlötsligt bortförde min tante till denna werlden. Men jag bar lösryat mig från denna känsla och fött Gud. ; Men, dwarför bedraga mig sjelf? Hwad jag ålffar der ofwan, är det ide Maurice? Syster Elotilde. a XXX. Sisiliden Maj war jag hos en af mina wånner, fom bebor ett litet hus i Marvy. Jag igentände Marguerite i en intill liggande trädgård, der man njöt af landtlifwes nöjen, Med en wattenkanna i hand wandrade hon bland blommor na. Hen tydtes wara mycet lydlig. Raoul VOrbesiac befann fig i hennes fåls ap. Hon stall ER och förweriliga Beatrir ljufwa framtidsroman. — ifwet är en bot, får att författa. el.