Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1849, sida 2

fF i Dresden uthärdade bakom sina barrikader en 7 dagars förtviflad strid mot den väpnade styrkan, som var nog blind att för en regentfamiljs intressen uppoffra sitt fosterlands, och de skulle otvifvelaktigt hafva segrat, om icke 3000 Prnussare kommit de sachsiska trupperne till hjelp. Kommunalgardet i Dresden, som före sjelfva utbrottet energiskt förklarat sig för riksförfattningen och, sedan konungen bestämdt vägrat och echapperat till Königsstein, de första dagarne kämpade tillsammans med folket, drog sig sedan ur striden, ehuru en mängd enskilta medlemmar af detsamma förblef sin sak trogen. Deremot hade studenter och kommunalgarde från Leipzig och Chemnitz samt bergsmän från Freiberg ilat till Dresdenerfolkets bistånd och det var hufvudsakligen desse, som gjorde det hårdnackade motståndet. De trånga gatorna inom gamla staden voro barrikaderade och alla hus, hvilka kunde tjenajtill stödjepunkter för det kämpande folket, besatta. Militären använde alla förstöringskrafter, som stodo den till buds; det grofva artilleriet spelade utan uppehåll emot barrikaderna och husen, hvaraf staden också bir de tydligaste spår, ty den erbjuder nu en sorgligare anblick af förödelse, än tillochmed Wien, efter dess intagande af Kroaterna. En mängd hus, bland hvilka operahuset och prins Johans palats, blef lågornas rof. Barrikaderna försvarades med den hårdnackenhet, att militären på många ställen måste bryta sig in igenom husen på sidorna af dem, för att kunna bemäktiga sig dem. Af barrikadkämparne utmärkte sig Turnarne mest. Soldateskens raseri tillät ingen pardon mot de fångne; i ett enda hus, som Preussarne tagit med storm, nedgjorde de 22 insurgenter. En prins af Sachsen-Rudolstadt föll af misstag ett offer för deras mordlust. Prinsen uppeböll sig, i anscende till en ögonsjukdom, i Dresden och bodde i Hotel de Saxe. När Preussarne stormade detta hus, som insurgenterna besatt, och sågo prinsen med en bindel för ena ögot, ansågo de honom för en sårad insurgent och nedsköto honom i hans eget rum, tillika med hans kammartjenare. De upproriskes militärguvernör, ösverstelöjtnant IIeintze, blef tillfångatagen, ställd för ståndrätt och fysiljerad; en mängd andra har delat hans öde. Posthuset var den förnämsta af de positioner, som ännu den 9:de kl. 4 på morgonen voro i insurgenternas händer. Sachsarne insköto dess portar och företogo en stormning i förening med Preussarne. Den kostade militären 26 döda och sårade, men besättningen dukade under för öfvermakten och nedhöggs nästan till siste man. Kampen, som börjat den 3 Maj, var slut den 9 på förmiddagen. Bland fångarne funnos blott tvenne utlänningar, hvilka båda voro Gallizier. De frivillige från, annan ort, hvilka ilat Dresden till hjelp, slogo sig igenom och hafva dragit sig dels till Freiberg och dels till Chemnitz, der provisoriska regeringen satt sig ned, för att om möjligt gifva insurrektionen nytt lif. Vi hafva i dag med Greifswalderpost bekommit Berliner-tidningar till den 12:de dennes. Preussiska regeringen legaliserar sabelväldet för att bekämpa revolutionen! Under den 11:te dennes har hemiltae reerino