sskall hafva skrifvit till general Oudinot, och hvari denne lofvas förstärkningar samt försäkras alltid kunna räkna på presidentens understöd och er1 känsla. Dessa löften och försäkringar innebära påtagligeh ett öppet trots emot nationalförsamlingen. Lictor Considerant har i nationalförsamlingen väckt det andragande, att sätta republikens president, medborgaren Louis Napoleon Bonaparte och alla hans ministrar i anklagelsetillstånd för det de i romerska frågan brutit emot konstitutionen, Dupont de VEure lefde ännu den 9:de dennes. Notisen om hans död var förhastad. Den äådle gubben är sjuk, såsom det säges, i koleran, och det lär vara föga hopp om hans vederfående, ehuru äfven motsatsen påstås. ÖSTERRIKE och UNGERN. Från Wien skrifver en korrespondent till Weser-Zeitung följande af den 5:te April: Windischgrätz lemnade hären, när den, alldeles desorganiserad, emotsåg sitt fullständiga nederlag och upplösning. Welden retirerade i ilmarscher, för att rädda åtminstone en del af denran är ännu i denna stund så stor, att arms6en marscherar från station till station, utan annat ändamål, än att rädda sig och om möjligt skydda lemnades, för att åtminstone i någon mån kunnn oroa de förföljande, ehuru man insåg, att denna fästning snart skulle vara förlorad. Magyarerna gingo utan motstånd öfver Donau på tvenne bryggor och fördelade sig långs Rabnitz. Genom denna position blef Ofen alldeles afskuret och vägen till Kroatien på samma gång hotad. Welden förlade sitt hufvudqvarter till venstra Donaustranden; men att han öfvergaf den högra, kan blifva alldeles upprifven. I den konservativa Deutsche Reform ser man följande korrespondens från Wien, daterad den 8:de Maj: Underrättelserna från Pressburg ljuda med hvarje dag mera hotande. Insurgenterna framrycka i tre afdelningar, hvilkas rörelser äro kombinerade med hvarandra, mot vår ställning. Venstra flygeln opererar på högra Donau-stranden och hade i förgår sina förposter stående redan ofvanför Wieselburg, under det den gande korpser, för att insurgera och oroa, och den Oedenburg eller, efter hvad ett rykte säger, verkligen tagit den. Den Proportionsvis svaga centern framtränger, betäckt och understödd af Komorns besättning, på Schittön emot Pressburg och torde stå föga mer än 2 mil från denna stad. Högra flygeln, som förut var i besittning af venstra Waag-stranden, har vid Szered öfverskridit denna flod. Öfver den vidare följden af denna flygels operationer korsa hvarandra de mest motsägande underrättelser. Enligt några skulle den öfver Waag gångna afdelningen med förlust blifvit tillbakaslagen och högra Donaustranden ännu alltid vara fri från fienden; men enligt andra skulle insurgenterna redan hafva tagit Tyrnau och vara på march mot Pressburg. Man vill tillochmed veta, att fiendtliga afdelningar redan visade sig vid Modern (3 mil från Pressburg). Talrika flygande korpser på venstra Donaustranden upprätthålla förbindelsen med den i norr vid galliziska gränsen opererande insurgentarmken, och redan äro Arvaer-, Thuroczer-, Liptauer-, största delen af Zipserv-tillochmed öfra delen af Trenschiner-komitaten i insurrektionens väld, hvilken der förstärker sig med penningar och manskap. Synbarligen äro de på båda Donaustränderna och Schiitt framryckande insurgenternas operationer liktidigt rigtade på en punkt, Pressburg; och om man betänker, att Pressburg, ingångsporten från Österrike till Ungern, är en af de vigtigaste strategiska punkter i Donandalen, så blir det icke blott sannolikt, utan en evident visshet, att en afgörande kamp härnäst skall stå vid eller kanske äfven i denna stad. — Från Pest ankomna resande, som efter de besynnerligaste äfventyr, hit anländt, försäkra, att Ofen på högra Donaustranden vore cerneradt af en ungersk korps, hvars styrka uppgafs olika. Ryktet, att fästningen efter en mordisk strid blifvit tagen med storm, bekräftar sig icke. En Wienerkorrespondent till -Börsenhallekrifver följande af den 8:de Maj: såsom jag i lag erfar, marchera ryssarne icke öfver Jablunka, utan den kortare vägen öfver Saybusch direkte till Waagdalen i Ungern. Från krigstheitern derstädes är det tyst, och för sanningen af le rykten, som här och der cirkulera, kan man cke gå i borgen. Så heter det i dag, att våra örposter dragit sig tillbaka från Kapovar till St. Mikloz, att Perczel vore i Finfkirchen, att len trefärgade ungerska nationalfanan fladdrade samma. Faran var så stor, att man skickade kurir på kurir, för att begära rysk hjelp, och faösterrikiska gebietet. Besättningen i Ofen qvarblott rättfärdigas, om fara varit förhanden attända till de österrikiska gränsorna skickar flytillochmed gjorde ett försök att öfverrumpla sta—