Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1849, sida 1

HH sicke med någon sl binettet i S:t Petersburg; tvertom ser och hör man dagligen bevis på motsatsen, oaktadt den ryske kejsarens alla, för några månader sedan afgifna, högtidliga försäkringar, att aldrig blanda sig i de öfriga europeiska folkens inre angelägenheter. Många berättelser öfverensstämma derutinnan, att prins Max skall vara en älskvärd, human, ja tillochmed frisinnad furste; men icke desto mindre innebär alltid en plan, i hvilken Ryssland har sitt finger med, stora vådor för folken, och måste i följd deraf af dem betraktas med ovilja, äfven om de värdera och högakta den personlighet, som skulle blifva medel till dess förverkligande. Huruvida prinsens af Coburg utseende till dansk thronföljare i sjelfva verket vore bättre, är svårt att säga, alldenstund Englands politik nästan alltid varit egennyttans, för att ej säga trolöshetens; men om det låge i folkens skön att välja mellan tvenne onda ting, tro vi, att de dock med sitt val hellre skulle falla på honom, än på prins Maximilian, blott derföre, att denne sednare har den olyckan att vara befryndad med det ryska kejsarehuset. Men nog härom i det outvecklade skick, sakerna sig för närvarande befinna! Vi skulle icke ens hafva nämnt något om dessa rykten, så vida man ej satt det ena af dem i förbindelse med svenska regeringens hitintills ådagalagda liknöjdhet för den strid, som nu föres mellan Danskar och Tyskar. Ett annat rykte vill veta, att Danmark, om det lemnas helt och hållet hjelplöst af dem, hvilkas pligt det vore att bistå detsamma, skulle vara sinnadt att inträda i det tyska förbundet. Vi betvifla ännu dess sanningsenlighet; men kunna icke neka, att ett manifest från Danmarks sida i sådan anda och syftning skulle hos de lama garanterne af dess integritet injaga en helsosam skräck; ty att Tyskland skulle få en stor flotta och kunna stänga Sundet och Belterna, det vore en sak, som sannerligen tålde vid att tänka på både för England och Ryssland. Äfven för Sverige och Norrige komme ett sådant steg, att, om det toges, blifva af omätligt inflytande; hvadan icke eller dessa riken med liknöjdhet kunde se det tagas. Bättre dock att hafva Tysken, än Ryssen till granne i Sundet. Hvad beträffar Danmark sjelft, tro vi, att det vore det klokaste parti, dess regering och folk någonsin kunde taga, emedan det, med en sådan proposition, som den ifrågavarande, till grund för fredsunderhandlingarne skulle, hvad den slesvigholsteinska tvistefrågan vidkommer, äfvensom beträffande skadeersättning, reglerandet af sina gränsor, språk och nationalitet, kunna nästan efter eget behag bestämma fredsvilkoren, till megen og stor Fornöjelse för de upproriske i hertigdömena, hvilI kas röster, annars så högljudda, då utan tvifvel komme att sänkas till hardt nära ohörbara hviskningar, och hvilkas egeballte Fäuste då helt beskedligt måste stoppas i byxfickan, emedan das grosse deutsche Vaterland så ville hafva det. Må imellertid, under alla förhållanden, och sålunda äfven uti ifrågavarande fall, svenska regeringen se till, ne quid detrimenti capiat res publica! (att staten icke må taga någon skada). Man hav under det sistförflutna året så ofta hört upprepas orden: Det är för sentlsatt något hvar, och följaktligen äfven hon, bör vara på sin post. Ordspråket: odet rinner mycket vatten medan mjölnaren sofver kan äfven in politicis finna sin fulla och goda tillämpning. It Åtskilliga hafva velat finna orsaken till svenska Regeringens i år visade overksamhet derutinnan, att Danmark, utan att taga henne till råds, bröt vapenstilleståndet och återbörjade fiendtligheterna; hvadan det bör anses vara den angripande parten och sålunda har att skylla sig sjelf för den utgång, händelserna kunna erhålla. Huru sig härmed rätteligen förhåller, veta vi icke med någon säkerhet; men i detta fall äro vi af samma tanka som redaktionen af -den norske Rigstidendev, nemligen, att om svenska kabinettet tillochmed blifvit rådfrågadt, så kunde det rätt eller med bibehållan— 3uiD