Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1849, sida 1

— CW G nmnmnmnmnmrw —! — Värsång 1849. På nytt de svälla, lifvets näringssafter, Och jordens pulsar af förtjusning slå, Föryngrade naturens hulda krafter De gröna ängarne med blommor så.... Se fjäriln vaknar ur sin ointerdvala, Ej mera rosen drömmer i sin knopp; Allt, allt är lif, och tusen röster tala Om skaparns herrlighet och menskuns kopp. Vid källans sorl najaderna sig kransa Och fledens gud uppå sin lyra slår; Vid månans strålar skogens nymfer dansa, Och vestan leker med dryaders hår. Ömt kysser solen rosor fram på kinden Utaf sin brud, som nyss i likskrud låg; Om kärlek sjunger fågeln, hviskar vinden; Om kärlek sorlar nyss befriad våg. Men på sin härsköld stridens norna slår, Bellonas vingar hvifta öfver verlden; I blod de doppas djupt de vigda svärden; Den unga tiden mot den gamla går.