Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1849, sida 2

ter andens utgjutande, sökte en natt sin hugsvalelse hos aposteln och vann inträde obemärkt Nu hade så timat, att den garola hederliga prostinnan dagen förut slagtat svin, (det var neml. si den gyllene korftiden) och låtit om qvällen drängen lägga in svinryggarne i förstugan. När slutligen den hugsvalade fanns vara tillräckligen genomträngd af — nåden, utsläpptes hon af aposteln till verldens villor. Det måtte dock ha skett för tidigt. Ty den lede fienden öfrvertalade henne att taga med sig den ena af de sköna ryggarne, och hon tog den. Om morgonen, när prostinnan skulle se till sina ryggar, hade antalet oförklarligtvis minskats. Men gumman är klippsk, och luras ej så lätt på hare. Efter förhör med tjenstefolket, kom turen till den helige, och hon släppte inte mannen förr, än han fick taga fram både den botsökande och fläsket, till trons seger och församlingens uppbyggelse. Dem renom är allting rent. En annan gång hade samme helgon fått af sin matmor en kungörelse att uppläsa rörande uppbörden af några rättigheter. Samvetet tillät honom icke att publicera en sådan orättfärdighet. Han läste följaktligen ej upp päbudet. Tiden inträffade. Ingen kom. Gumman undrade och träder in i det apostoliska gemaket, der anden ej ännu tillåtit sin tjenare att stiga ur sängen. Han befann sig således liggande. Pastorskan eller prostinnan, hvad hon månde kallas, frågar vackert, om ej hennes pålysning blifvit publicerad. Då griper anden aposteln, och han börjar utfara mot gumman värre än Paulus mot the Corinthier. Men gumman är just inte blöt, och förmenade sig ega rättighet att få sina rättigheter. När anden kommer öfver en menniska rigtigt med besked, måtte hon skicka sig mycket likt den onde anden. Den besatte mannen rusade upp ur sängen, skuffade gum— man, slog henne, nöp henne i armarne, och under en faslig utgjutelse och skrik af skällsord, sparkar han henne ut ur rummet. Derefter fortfar han att i samma oförändrade toilette, en hel dvart, promenera i förstugan, skrikande och skor jande för sig sjelfvan. Händelsen måtte ha passerat i ett protestantiskt land, ty gumman satte sig genast ned att I skrifva till ett konsistorium med berättelse om misshandlingen, och anhållan att få en af : I och helgelse mindre bekajad hjelpprest. Men det begaf sig, att i huset fanns en qvinna af de utvalda, en, som vi på profan svenska skulle kalla läsare-kona. Denna styr aposteln icke blott in partibus utan äfven in toto. När hon bemärker prostinnans företag, träder hon in till gudsmanTen, skrubbar honom och läser för honom lagen, ills han går ut och ber om förlåtelse, och att klagan ej må anföras. Gumman, som är mycket godhjertad, försonas snart och lägger ned sin penna. Det sednare gör nu jag också. Du beöfver inte veta mera om den församlingens tilltånd. Men får du någonsin något att göra med n i dylika beklagliga omständigheter, så tänk f barmhertighet på att främja dess bästa. Och änk ej blott! Handla! I