annars omfattat recettagaren. Orsaken må emellertid icke sökas i någon likgiltighet för hr Broman, utan troligen i obekantskap med sjelfva pjesen. Denna visade sig likväl vara af ett så beskaffadt dramatiskt värde, att den sannolikt, sedan den blifvit känd, skall gifva mer än ett fullt hus, sSynnerligast om den fortfarande gifves på ett lika utmärkt sätt som i går. Herr Broman och fru Hessler, som spelade hufvudrollerna, blefvo efter spektaklets slut framropade. Uti Jerrolds Weekly News för den 28:de sistl. April läses följande: Förliden Thorsdagsafton var anmärkningsvärd, enär Jenny Lind då åter uppträdde på scenen. Frågan, huruvida Biskopen af Norwich skulle kunna förmå Jenny Lind att icke vidare uppträda såsom skådespelerska, är således afgjord. Trängseln inom och utom huset, för att få höra den firade sångerskan, var oerhörd. En mera lysande samling har man aldrig sett inom H:s Maj:ts theater, der representationen egde rum. Det emottagande mamsell Lind rönte var mer än en vanlig välkomsthelsning; det liknade snarare den hyllning, man egnar åt en vän, som man fruktat för alltid ämnade lemna skådeplatsen för sina triumfer, men man helt oförväntadt återser uppträda på densamma. Då hon först visade sig, syntes hon något skakad, men detta försvann snart, och hon var, såsom Amina i La Somnambulas, lika förtjusande nu som förr; ja en del af åhörarne tyckte till och med, att hon vid detta tillfälle sjöng bättre än vanligt. Under det att operan fortgick, tilltog enthusiasmen mer och mer samt utbröt slutligen i stormande bifallsrop; hela auditorium stod derefter upp och begärde da capo af finalen. Vid representationens slut framropades Jenny Lind tvenne gånger. Drottning Victoria bevistade spektaklet.