bestämdt nej besvarat en adress från Dresden med den anhållan att han måtte erkänna riksförfattningen. Preussen och Österrike hafva sina urtliggare, som resa omkring vid de större tyska hofven och styrka vederbörande i deras beslut att icke antaga riksförfattningen. Liktidigt med den sednaste preussiska förklaringen till Frankfurt, deri Fredrik Wilhelm definitift afslog tyska kejsarkronan, kringsändes till de tyska hofven en cirkulärnot, hvaraf slutet lyder som följer: Den kongl. regeringen har alltid varit trogen den öfvertygelse, att Tysklands författning måste komma till stånd genom regeringarnes och representanternas för den tyska nationen samverkan, såvida denna författning skall hysa inom sig fröet till en gynsam utveckling och borgen för sin varaktighet. Äfven nu och för framtiden blir den denna grundsats trogen. Skulle det blifva fallet, att hvarje förhoppning på nationalförsamlingens medverkan i sin nuvarande gestalt måste uppgifvas, så håller regeringen det blott desto mer för de tyska regeringarnes pligt och uppgift att i fullt mått tillfredsställa den tyska nationens behof, i det de å sin sida erbjuda densamma en författning, hvilken motsvarar begreppet af en förbundsstat, och genom en sann folkrepresentation tillförsäkrar den en laglig medverkan. Utkastet till denna författning skulle åter upptaga den af nationalförsamlingen utarbetade författningen, dock med uteslutande af alla de deri, genom sammanträfsfandet af olyckliga omständigheter, inträngda förstörande elementer. Den skall således i alla händelser vara baserad på upprättandet af en kraftig verkställande makt och en nationalrepresentation i statshus och folkhus med lagstiftningsrätt. I det vi vidblifva dessa grunddrag kunna vi öfverlåta detaljerna åt vidare öfverläggningar, och tvifla icke, att ur det eniga sträfvandet efter det stora målet och den fullkomliga kännedom om hvad nationen behöfver, ett verk skall framgå, hvilket de då med det snaraste till revision af denna författning sammankallade båda husen af en tysk riksförsamling icke skola vägra sitt erkännande och bifall. Vi måste derför för de tyska regeringarne uttrycka vår enträgna önskan, att de, genom afsändande af befullmäktigade eller genom utfärdande af instruktioner, måtte sätta oss i stånd att öppna en närmare på saken gående förhandling. Berlin den 28 April 1849. Ministerpresident Brandenburg. Vi hafva i dag emottagit ett morgonnummer af Berl.-Tidningen för den 7:de dennes, hvarur vi meddela följande: Marinministeriet har emottagit en rapport från kapten Kreuchel, som under träffningen den 3:dje dennes med en kanonjolle rott in till Gudsöhöved vid Kidöerne och derifrån med framgång beskjutit fiendtliga trupperne, som uppfyllde vägen förbi Krybily. Ett fiendtligt halft batteri blef straxt rigtadt emot jollen, men utan verkan, och då det danska artilleriet körde fram och besköt de fiendtlige kanonerne, måste dessa snart retirera utan att sednare synas till. Kommendörkapten Ellbrecht har inberättat till marinministeriet, att han, enligt emottagna order, den 30:de April lemnat ön Föhr med hela den dervarande besättning samt allt material och dermed begifvit sig till kommendörkapten Billes eskader. Hela denna besättning, bestående af omkring 335 man, har i fullkomligt godt behåll den 6:te dennes ankommit till Köpenhamn med fregatten Bellona. De fiendtliga förposternes ställning var den 4 Maj oförändrad. Hvarken i Jutland eller Sundeved har något förefallit. 2—— E—T—— — ——