Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1849, sida 1

Annnnnnnn — sig hamnar och flottor, kunna de snart landsåätta 100,000 man hvar som helst i Sverige. Aftonbladet beskyller de skandinaviskt sinnade för svärmeri, opraktiskhet, men dessa måste beskylla Aftonbladet för brist på förutseende i högre politik. Det kan icke fatta, säga de, den enkla sanningen, att i en framtid, kanske snart förvandlad till nutid, skall hvarken Sverige och Norrige, eller Danmark kunna existera såsom sjelfständiga stater, om de icke förenas. Nu är det möjligt att förbereda en sådan förening — och regeringen tog förlidet år äfven ett slags steg dertill — derigenom att vi förbinda oss Danmark, genom att försvara dess gränsor, såsom våra egna. Hjelpa vi icke Danmark, så skall det kasta sig i Rysslands armar, och, våljer det en rysk thronföljare, då ha vi Ryssland icke blott i öster utan också i söder och snart derefter kanske midt i Sverige. Det finnes ett parti i Sverige, som gerna såge deras inmarsch i vår hufvudstad, om detsamma ock icke vågar öppet arbeta dem i händerna. Hvad skola vi då tro om dem, som för egen vinst, egen maklighet eller andra egoistiska intressen arbeta på och underlätta delningen af vårt Skandinaviska fädernesland? Det är Norrskt, Svenskt och Danskt att vara Skandinaviskt sinnad, men det är Ryskt, Engelskt och Tyskt att vara vantiskandinaviskt. Historien lär oss, att det alltid legat i dessa nationers intresse, att dela Å landen på ömse sidor om Sundet, för att beröfva Svenskar och Danskar herraväldet öfver vårt eget haf, Östersjön, för att nedtrycka just vår handel. Och denna antinationala politik gynnar Aftonbladet. Ehuru det således är temligen uppenbart, att striden om Slesvig är en strid om Skandinavien i dess helhet, blir under nuvarande förhållanden svårt att bestämma icke hvad man borde, men hvad man möjligtvis kan med någon framgång uträtta till det betryckta Danmarks upprätthållande. Att bestämdt yrka krig och beväpnadt understöd kunde och skulle troligen leda till samma resultat nu, som förlidet år: ett lustlöger, som dissiperade folkets uppmärksamhet från hvad hemma ocilkorligen måste göras, och af hvilket de högstuppsatte lira ega mången angenäm förströelse. Ett nytt interimstillstånd, då man hvarken egde krig eller fred, kunde ock åvägabringas, utan att de damascherade klingorna behöfde blodas; men sanningen att säga, regeringens popularitet täl ej vid många sådana lustläger! Den svenska skattebonden är tålsam, men skall han betala Frigsgärder, så vill han ock se någon skymt af krigsära återföras såsom byte och ersättning. Han skulle sedan icke vara så njugg om skillingen. Men man eger härvid dock icke annat val än tillåta Skandinaviens delning eller söka med eftertryck afslå detta djerfva försök af den tyska rofgirigheten. Det vore derföre önskligt och kanske mest önskligt för Svenska regeringen, som genom sin deklaration förlidet år satte både den svenska äran och den svenska ärligheten i pant för sina ord, — att pressens alla organer energiskt uttryckte sina tankar i detta ämne. De äro en stor både moralisk och politisk magt: deras sansade, men allvarliga röst måste erhålla gehör i samma mån den är enhällig och bestämd. De äro få, som numera gilla förra årets krigsdemonstrationer, hvarifrån man i år måste bedja Gud och Svenska regeringen bevara oss; men de äro icke få, som önska se Danmarks rättvisa sak med mannamod och kraft upprätthållen emot den tyska advokatyren och det tyska öfvervåldet. Ofvanstående, ur tidningen Upsala hemtade artikel öfverensstämmer i flera väsentliga delar så nära med våra åsigter, att vi icke kunnat underlåta reproducera densamma.