Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1849, sida 1

Article Image
NT NT ARON —D 222— —— sig ökande shattebördor, som för allmogen försvåra utsigten att någonsin kunna arbeta sig upp till ett varaktigt välstånd; 3) ett presterskap, som an-— tingen är ljumt för dess andeliga behof, eller ock genom öfverdrifter väcker dess fasa: 4) hårdhet, kärlekslöshet, snikenhet och prejeribegär hos de statens tjenstemän, med hvilka den står i närmaste beröring; 5) en lagskipning, hvars långsamhet, när den rör den ringares rätt, blifvit till ordspråk, och 6) en lagstiftning, så full af irrgångar, att knappast lagkarlarne sjelfve kunna hitta vägen ut ur desamma, sedan de en gäng kommit in i dem. — Detta hvad Sverige och dess allmoge beträffar. I Norrige åter anser man orsaken till de stora utflyttningarne till nya verlden, böra sökas: 1) i den. s. k. skifterätten, hvilken, när ett dödsfall i en bondfamilj inträffar, under förevändning af att se de omyndiga till godo, så ställer och styr, att det I ofta icke blir en skilling öfver till barnen eller den efterlefvande makan; 2) i skjutsstadgan, som under den brådaste såningseller bergningstiden rycker bonden och dragaren från åkern eller ängen, för att mot en ringa ersättning fsortskaffa folk, som ofta resa blott för sitt nöje; 3) i den s. k. väglagen, som för den norrska allmogen säges vara en i högsta måtto tryckande börda och gifva anledning till mångfaldiga prejerier; 4) i rättegångslagstiftningen (proceslovgivningen) hvilken, enligt en norrsk tidnings utsago, är sådan, att en förnuftig man ganska ofta måste gifva efter sin rätt, blott för att slippa blifva indragen i rättegangarnes allt uppslukande Malström; 5) i special-lagstiftningen (speciallovgivningen) som alls icke står i harmoni med grundlagen och följaktligen ofta verkar derhän, att den beprisade friheten existerar endast och allenast på papperet o. s. v. Åtskilliga af de i Norrige öfverklagade förhållandena kunna, såsom man ser, äfven tilläm-— pas på våra svenska samt, vice versa, de i Sverige existerande på de norrska. I det fallet äro alltså drifljedrarne till den öfverhandtagande utvandringslusten lika. Ännu många flera skulle kunna tilläggas; men de anförda kunna vara tillräckliga, för att öfvertyga vederbörande om, att staten och samfundet laborera med ett ondt, som det är deras pligt att afhjelpa. Visserligen kan man invända, att vi, såsom det i dagligt tal heter, hafva folk nog, ja ändock till öfverlopps; men något annat än en blott invändning är ej heller denna sats, som icke alls uthärdar någon närmare granskning. Så länge stora sträckor af landet ännu ligga ouppodlade och obepbodda, kan man icke bevisa, att vi hafva folk I nog, ännu mindre något till öfverlopps. Den på i vissa orter rådande s. k. rösfverbefolkningen bestär till största delen af proletärer, och det är icke sådane, som utvandra till Amerika; tvertom är det besutna personer, sjelfegande bönder, eller skickliga handtverkare, hvilka så göra, och af dem har Sverige visst icke för många. — Af det land, dit de ställa sin färd, känna de föga mera, än hvad de af ett och annat bref, kommet fräån någon i Amerika bosatt landsman, inhemtat; I men hvad de med full säkerhet veta, det är: 1) att de derstädes få dyrka sin Gud så, som I deras öfvertygelse hjuder, och 2) att de der få arbeta för sig sjelfvu och sina efterkommande, utan att staten, så att säga, ser dem i mun för hvarje brödbit, de förtära, eller blotta dem på det allranödvändigaste, när de icke äro i stånd att afbörda sig sina enorma utskylder, till hvilka ytterligare komma kronofogdars, länsmäns och presters snikenhet och prejerier. Ensamt denna visshet, denna förtröstan kunna vara nog för att förmå dem öfvergifva en jord, der det högsta Väsendet skall dyrkas efter en bestämd ritus, der samhällsbördorna äro så ytterst ojemnt fördelade, och der det stundom ser ut som om regering och ständer gemensamt arbetade på att göra bela landets allmoge till tiggare och hvarje bondgård till en tts-agd. Det gifves i verlden ingenting, som i högre grad, än framtidslösketen, kan nedslå arbetarens mod, och hvilken framtid har väl en 2 11 Mm . i1712

7 maj 1849, sida 1

Thumbnail