Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1849, sida 2

ligt hvilket landsthinget skulle väljas dels af kungen, dels af folkthinget, dels af IIöiesteret(enligt hufvudförslaget skulle det väljas af kungen) förkastades med 95 röster emot 28. I aftonmötet den 27:de och förmiddagsmötet den 28:de förhandlade församlingen och afgjorde ett representationsförslag af Andre. Detta förslag var baseradt på enkammarsystemet. Valen skulle föregå dels i mindre, dels i större valkretsar, de förre grundade på allmän valrätt, de sednare på census. Härtill voro icke mindre än 37 ändringsförslag framställda, af hvilka dock 17 blefvo tillbakatagna före omröstningen. Resten förkastades på ett enda när, som förbehöll närmare bestämmelser rörande Slesvigs, Islands och Färöarnes representation och som antogs med 66 röster emot 56. Slutligen blef hela Andrieeska förslaget genom namnupprop förkastadt med 112 nej emot 28 ja. Härmed anses riksförsamlingen hafva fällt domen öfver enkammarsystemet. Det föreligger ännu: endast tvenne representationsförslag: P. D. Brunns och M. Jespersens, hvilket bibehåller utkastets folkthing, men vill hafva ett landsthing med medelbara val och valbarhetscensus, och konstitutionsutskottets majoritets, som i det väsendtliga öfverensstämmer med utkastet. Af sednare inkomne fullständigare rapporter öfver de i affären den 23:dje stupade och sårade officerare m. fl., erfar man, att 5 officerare, deribland en norrman, löjtnant Mamen, stupat på slagfältet eller kort efter slaget dött af sina sår, och 18 officerare, deribland en svensk, lojtnant Lind och en norrman, ryttmästare d Unker, blifvit mer och mindre farligt sårade. Bland sårade underofficerare och frivillige, befinna sig äfven tvenne svenskar, sergeant Hellström och frivillig Berglund, den förre rmindre lätt och den sednare lätt sårad. Öfver ställningen i Kolding efter bombardementet gifver en dansk landsortstidning följande skildring: Ur pålitlig källa erfara vi, att 14 gårdar nedbrunnit till grunden och att andra delvis härjats af lågorna. Nästan alla, såväl publika som enskildta byggnader, äro i mer eller mindre grad ramponerade. Ryktet, att köpman Meyer med sin familj skulle hafva omkommit under ruinerna af sitt hus, lär icke bekräfta sig; som hans hus icke är bland dem, som blefvo lågornas rof, kan man hoppas, att detta rykte är ogrundadt. Tillochmed efter stridens slut, har den kannibaliske fienden fortfarit att rasa emot den olyckliga staden under plundring och ödeläggelse; borgrarne fingo icke ens tillåtelse att släcka elden; en mängd husgeråd utkastades på gatan och sönderslogs, handlanden Meyers butik plundrades o. s. v. En handlande Aagaard och en handelsbetjent Barret äro bortsläpade, emedan de lära gjort aktivt motstånd. Amtmannen Lehmann, som skyndade frän Veile, för att om möjligt verka något till stadens fördel, skall hafva blifvit arresterad. På officiell väg har ingenting vidare gjorts bekant rörande förödelserna i Kolding, än ett rapportutdrag, deri det heter: I Kolding skulle den 28:dje April omkring 10 gårdar och hus på Sondergade och Rendehanan nedbrunnit: af invanarne har. så vidt bekant är, ingen blifvit dödad eller särad.