Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1849, sida 1

Ho VE OR EINER INNAN AT III SAGAN TEA —Mir— lagmanssyn; vare lag samma; dock må man ej der vädja mot, utan gånge dermed, som i 25 kap. 10 S stadgas, upphäfves. ö 13 kap. Följande Ss ändras sålunda: 2 3. Jäfvar någor domaren obeskedliga; böte i underrätt tjugu daler, i hofrätt femtio daler. 3 I. Pröfvas Jär lagligt mot häradshöfding, eller borgmästare i den stad, der ej mer än en borgmästare är, och rådstufvurätten utom honom ej finnes domför; förordne hofrätten en annan i hans ställe, på kirandens begäran och kostnad; och stadne den kostnad sedan å den, som saken tappar. 4 S. Jäfvas or i häradsnämnd; sätte häradshöfding, om det tarfvas, annan i hans stad, så länge det målet slites. Jäfvas rådman; nämne rådstufvurätten den i hans ställe sitta mä, der rätter ej annars domför är. Är rådstufvurätt aller jäfvad; förordne derom horrätten. Nu kan sä hända, att så mänge af hofrättens ledamöter jäfvade varda, att rätten i thy mål ej fullsuten är; gifve hofrätten det Konungen tillkänna, då Konungen förordnar andra i deras ställen. Ej må någor i hofrätten jäfvas, der son eller måg i underrätten dömt; utan så är, att de för embetsbrott der lagliga anklagade varda. : 14 kap. 1 och 2 Fy ändras till följande lydelse: 1 S. I underrätt bör käromålet muntliga föreställas, der sakens vigt och vidlyftighet eller andra omständigheter ej fordra att det skriftliga ske må; och varde då parterne ej tillåtet, att flera än en skrift hvardera inlägga, der saken ej är af dess större vigt. 2 S. Kommer käranden till rådstufvurätt å dag föresattan, och gifver dess käromål vid offentligt upprop skriftliga in, och svaranden då när är; skrifve rätten derå, att han åtta dagar derefter svara skall. Försummar han då att ställa sig vid uppropet in, men kommer med svar innan klockan 12; böte två daler. Blifver han alldeles ute, eller kommer han oberedd, utan laga ursäkt; böte fyra daler, och gånge åter upprop i saken åtta dagar derefter. Kommer han ej ändå med svar in; böte som sagdt är, och varde på kärandens inlaga i saken dömdt; dock må han muntligen höras, om han det förut begärer: vare ock honom tillåtet, der han tappat, emot domen vädja. Försummar käranden den dag, då han sin vederparts svar emottaga skall; böte två daler. Andra punkten i 6 S ändras sålunda: Hvar som då förefallolös blifver ute; böte i rådstufvurätten fem daler, i hofrätten tio daler. 8 skall lyda lålunda: Skrifver någor, eller talar inför rätta, det han vet ej sannt vara, och vill domaren dermed förleda: varder han derom öfvertygad; böte i underrätt tio daler, i hofrätt tjugu daler, eller mera allt som domaren det pröfvar. Första punkten af 9 erhåller följande lydelse: Vrångoed måge parterne ej äska af hvarannan i någon rätt; dock ege hofrätt, då hufvudsaken dit kommen är, pålägga endera parten eller begge denna vrångoed utan uppskof i rättegången svärja, om sanning ej annars utletas kan. 15 kap. 15 och 16 88 skola lyda sålunda: 15 8. Alla ege rätten heder och vördnad visa: ty skall ej någor, i etället för laga fullmäktig, låta öfvermaga, tjenstedräng, eller annan otjenlig, gifva dess skrifter in, eller till muntligt förhör skicka. Gör det någor; böte i underrätt fem daler, i hofrätt tio daler. 16 3. Tager någor sig talan för rätta i den sak, der han hvarken är målsegande eller ombudsman, eller äger å embetes vägnar kära och söka, eller efter lag dertill lof hafver; böte i underrätt fem daler, i hofrätt tio daler, eller mera, som saken är till: sker det hos Konungens befallningshafvande; böte fem daler, Konungens ensak: fylle ock i dessa fall allan skada. 16 kap. Andra punkten i 18 ändras till följande lydelse: Nöjes endera parten ej deråt; gifve han det rätten tillkänna genast, eller sist innan nista dagen tilländagått, och lägge sedan dess besvär in i hofrätten, inom hälften af den tid, som i lagvadda saker föreskrifven är; vare ock domaren skyldig att teckna å utslaget hvad dag klockan före 12, det ske bör. 17 kap. Fjerde punkten af 3 8 ändras sålunda: Kommer ej vittne, som stämdt är; böte i underrätt tre daler, i hofrätt fem daler: och lägge rätten sedan viss dag och vite före. Slutet af 31 8, sådan den lyder i Kongl. förordningen den 30:de Maj 1835: Fäller lagman någon till ed, då bör han den gånga, innan tinget slutas: är han sjelf ej tillstädes, lägge eden af inför nästa domstol i orten, inom den tid, som lagman föreskrifver,, kommer alldeles att utgå. 18 kap. . Första punkten af 3 5f skall lyda sålunda: År någor sak genom vad kommen till hofrätt, och gifver sig en annor först der an: finnes hans talan sådan, som i 1 8 sägs; gånge dermed, som der föreskrifves. 19 kap. i i 1 ändras sålunda: q i Reser någor bort, då hans sak för rätta är, utan han 4