RT — 8 . Iläradshöfding skall denna ed svärja inför hofrätten. Är han fjerran derifrån stadd, eller kan han sig der ej infinna, förr än ting skall hållas; förordne hofrätten, hvar det ske må. Nämndeman lägge eden afåtinget. Borgmästare och rådman göre ed sin å rådstufva, i närvaro af Konungens befallningshafvande, eller den han i sitt ställe förordnar. 10 S. sådan den lyder i omförmälde Kongl. förordningen, ändras sålunda: Nu hafver häradshöfding förfall, att han sitt embete ej förrätta kan; kungöre det hofrätten. Pröfvas det lagligt; förordne hofrätten en skicklig man, som embetet i hans ställe förestår. Samma Jag vare om borgmästare, der rådstufvurätten utan honom ej domför är. IIafver nämndeman förfall och varder förthy häradsrätten ej domför, eller saknas eljest fulltalig nämnd i andra fall än det, som i 13 kap. 4 S sägs; kalle häradshöfding af de bönder, som närmast bo, en eller flere, efter thy som behofvet fordrar. Tredje kapitlet om lagmansting upphåfres. 4 kap. Öfverskriften af detta kapitel ändras sålunda: Huru serskildt häradsting skall hållas, som kallas urtima ting. Sista punkten i 2 8. eller orden: om serskildt lagmansting vare lag samma uteslutes. Femte kapitlet om kämnersrätt upphäfves. 6 kap. Detta kapitel kommer att erhålla följande lydelse: 1 . Staden, med de egor, som dit lyda och inom dess rågång belägna äro. vare rådstufvurätts domsaga. 2 8. I de städer, der målens antal så fordrar, böra fiere afdelningar af rådstufvurätten vara, och göromålen dem emellan fördelas, såsom å hvarje ställe lämpligast finnes; dock så, att lagsarts-, intecknings-, äktenskaps-, förords-, boupptecknings-, arfs-, testamentsoch förmynderskaps-ärenden samt frågor om rätt till börd och lösen af fast egendom för hela staden till en och samma afdelning höra. 3 Hvar Måndag, eller, när helgedag å Måndag inträffar, nästa söcknedag derefter, skall rådstufvurätt hållas; träde ock rätten dessemellan tillsamman så ofta det tarfvas och ordföranden derom tillsäger. Då skola borgmästare och rådmän klockan tio till rådstufva komma. 4 3. Vid årets början, innan rådstufvurätt första gång till domsäte träder, skall gudstjenst hållas. Rådstufvurätts dombok skall skrifvas under af alla, som i rätten sitta; och varde den, med saköres längd till hofrätten sänd inom Michaels-dag året derefter, vid bot tjugu daler. Äger staden sjelf sakören; då är ej nödigt saköreslängden till Hofrätten sända. Huru med dombok, som af rådstufvurätt i Stockholm hålles, förfaras skall, är serskildt stadgadt. 9 kap. Följande SS skola hafva denna lydelse: 18. Kommer ej häradshöfding till laga ting, utan låter rätten ligga neder; böte tretio daler, der han ej laga förfall visar, och gälde dem skadan åter, som rätten sökte. Blifver han en tingsdag ute, då ting flera dagar står; böte tio daler. Försummar han syn eller urtima ting, vare bot hälften mindre. 3 S. Kommer ej borgmästare till rådstufva den dag rättegång skall hållas; böte tre daler, och rådman, som blifver från rätten ute, två daler. 10 kap. Slutet af 5 8 gånge dermed, som i 6 kap. 1 s sagdt är ändras till följande lydelse: döme derom rätten i samma stad. Andra punkten i 27 8 eller orden: I staden gånge om dessa mål, som sägs i 5 kap. 1 8, undras till denna lydelse: i staden skall rådstufvurätt dessa mål upptaga. 11 kap. Följande Ss erhålla denna lydelse: 4 S. Käranden vare skyldig att låta svaranden få stämning fjorton dagar förut, der han inom häradet bor; utom häradet eller i annan stad, tre veckor; utom länet, sex veckor; i tredje eller fjerde länet, eller längr bort, nio veckor. Stockholms stad räknas för serskildt län. Är den utom riket som stämmas skall; hafve sex månaders tid ifrån det han stämningen fick. Der stämning genom offentligt anslag sker å rättens dörr, skall ock sex månaders dag föreläggas. Om stämning i konkursmål är serskildt Stadgadt. I alla dessa fall, der stämning fordrar längre tid, än om ly sning till ting stadgadt är, må den svarande stämmas till viss mänad, och underrtte han sig sedan sjelf, å hvad dag tinget hållas skall. 5 8. Till rådstufvurätt stämmas åtta dagar förut; utan så är, att målet ej tål uppskof och derå förr svaras kan. 12 kap. Första punkten af 2 F, sådan den lyder i Kgl. förordningen den 12:te Mars 1830, ändras på följande sätt: Är någor försfallolös borta, då han ropas af rätten fram att kära eller svara, böte två daler. 5 FS varder till all kraft och verkan upphåfven. Sista punkten i 7 8. -är någor borta från