Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1849, sida 1

na aktris, som nyligen oroat honom i hans sista stund ... — Att hon var eder syster? Icke så? — Min syster! utropade madame Fargiel med förakt. — Min Gud! Ni behöfver ej göra er så ängslig, madame; ty det må förhålla sig huru som helst, är fröken Clotilde de Parfondval en skön flicka, med både hjerta, snille och behag. — Men, ännu en gång, min herre; hon är icke min syster . .. En Parfondvals verkliga dotter hade aldrig blifvit aktris. — Fördomar! madame. Alltid fördomar! Shakspeare och Molidre voro också skådespelare. Hvem är, som skulle vägra att vara deras bror? — Nå, det må så vara! Det är min syster, om ni så vill. Men hvad angår det mig, när allt kommer omkring? — Ahl jag ber om ursäkt, madame. Men märk väl: om Beatrix är er syster, hvarom ej mera är tvifvel, är det till och med för er nödigt, att er herr faders testamentariska dispositioner i vissa fall blifva modifierade: ty — jag vet icke om ni är okunnig derom — Beatrix skall ej blifva ensam att tvista med er om arfyct. — Ja, jag vet det allt. Aktrisen har en syster. Men, var viss derom, min herre; jag skall aldrig kunna foga mig efter att taga detta på allvar.