TE— 77 sintlige reparationsdockor, utan måste afgå till Carlskrona eller England, förutsatt att skadorne ej voro betydligare, än att fartygen kunde dit öfverföras; blefve högst nödvändig, och, i händelse någon större del af Kongl. Maj:ts flotta skulle förläggas till någon plats vid rikets vestra kust, likaledes i militäriskt hänseende skulle medföra betydliga fördelar, helst endast mindre krigsfartyg för närvarande kunde å nya varfvet upphalas och repareras, uppginge till omkring fem hundra tusen riksdaler banko, hvaremot det, för att underlätta och befrämja begagnandet af slippen, det blefve angeläget, att afgifterne för upptagning derå bestämdes till lågt belopp, deraf följde, att någon större inkomst eller vinst icke kunde af anläggningen beräknas, hade direktionen, enär en så dyrbar anläggning icke skulle af enskilte bekostas, underdånigst anhållit, att ett bidrag dertill af handelsoch sjöfarts-fonden, till belopp af 250,000 riksdaler banko, måtte i nåder beviljas, under hopp, som direktionen hyste, att återstoden i kostnadssumman skulle fyllas genom actier; hvarjemte direktionen begärt, att den genom direktionens försorg, medelst upplag af mudder, till fast mark danade, Kongl. Maj:t och kronan tillhörige platsen från och med förra högra stora boms bastionen till S:t Eriks bastion, måtte, såsom för ifrågavarande anläggning den enda tillgängliga och beqväma, äfvensom den del af det inom fästningsvallen belägna berg, som för anläggningen komme att begagnas, till direktionen med full äganderätt öfverlemnas. Härappå och efter någon stunds ordande i ämnet, yttrade samtlige närvarande, utom de, hvilkas särskilte meningar blifvit här nedan antecknade, att ifrågakomne anläggning af en slipp, eller upphalningsbädd för fartyg, icke allenast skulle bereda åt handeln och skeppsrörelsen väsendtlig nytta och gagn, utan ock vore af behofvet i högsta måtto påkallad, samt fördenskull förtjent att, genom bidrag af handelsoch sjöfartsfonden, un-derstödjas; men ansågo deremot den föreslagne platsen icke lämpligen böra för ifrågavarande ändamål användas, enär sådane varfs-anläggningar voro i betydlig mån eldfarlige i anseende till de brännbara ämnen, som vid dem ofta handteras, derigenom, i förevarande fall, våda vid olyckshändelser lätt kunde inträffa, icke allenast för Kongl. Maj:ts och kronans närbelägna förrådshus och artilleri-laboratorium samt för enskiltes i grannskapet varande hus och byggnader, utan äfven för en större del af staden, derest laboratorium skulle antändas; hvarförutan kändt vore, att Götheborgs stad redan, för nära tre år sedan, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om öfverlåtelse å en del af platsen, som skulle användas till nytt tulloch packhus, hvilket för samhället vore alldeles oundgängligt och mera angeläget, än upphalningsbädden. Ifrån denna mening skiljde sig grosshandlanderne Herrar C. F. Kjellberg och Th. W. Tranchell, hvilka utläto sig: i Herr Kjellberg, att han väl erkände nyttan och behofvet af ifrågavarande upphalningsbädd; men då Herr Kjellberg och öfrige Varfvet Kustens interessenter voro i begrepp att anlägga en sådan slipp och, efter hvad Herr Kjellberg trodde sig känna, egarne af ett utaf de tvenne andre här befintlige skeppsvarfven jemväl ernade företaga en dylik anläggning, hvilka kunde varda fullbordade förr, än den af Kongl. direktionen öfver Götheborgs hamnoch elfarbeten föreslagne, ansåg Herr Kjellberg behofvet uppfyllas fullkomligare, än genom en enda sådan inrättning af större omfång, hvilken, understödd genom ett betydligt bidrag utaf allmänna medel, skulle beredas tillfälle att undertrycka de nuvarande, väl ordnade varfven, och sedermera förekomma all täflan; och att den föreslagne platsen, uppe vid staden, vore i många afseenden för skeppsvarf olämplig, men deremot till andre, för staden och handeln nödige anläggningar, lika ändamålsenlig som behöflig; jemnte det alla härvarande skeppsvarfven lågo å passande afstånd från staden, närmare elfvens utlopp och vid vattendjup, erforderligt jemväl för linieskepp; och Herr Tranchell, att han delade Herr Kjellbergs åsigter; hvarjemte grosshandlanden Herr F. Hammarån, på enahanda grunder, som Herrar Kjellberg och Tranchell, yttrade sig emot bifall till ifrågavarande underdåniga ansökning, med anmärkning, att om bidrag af handelsoch sjöfartsfonden skulle bevilias för meranämnde anläggning, sådant skulle 2— —