Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1849, sida 1

de UIIIIILCIL UCOKIÄAUII. A2O AO— h kyndar alltid; det skall äfven fort och väl framå på sin bana till den sanna och goda demoI ratien. Sen sjeltve: dess republik, som för nåra månader sedan endast var en revolution, ett roblem, är redan en ordnad styrelse. vi hafva så fort vi kunnat gjort slut på dikaturen; vi hafva skapat den allmänna valrätten, i hafva kallat och befästat den konstituerande örsamlingen, vår enda suveräna makt. Församingen har utarbetat konstitutionen. Vi hafva usläcktatrenne gånger och på trenne dagar icke endast medborgarkrigets lågor utan äfven ett krig nom industrien, ett krig af missförstånd emellan ubetet och kapitalet. Vi hafva låtit folket utnämna sin exekutiva makt. Vi hafva antagit den president, det valt sig, ett val föranledt af namnets glans, för att dermed gifva ännu en söpelse af popularitet åt republiken. -Den konstituerade församlingen har sjelf för sig påskyndat ett snart slut, för att undvika ända till skenet af tvist emellan de konstituerade makterna. Frankrike skall om några dagar välja en legislativ församling. Republikens alla drifhjul äro satte i rörelse. Kriget har blifvit undviket. Bestämda negociationer, uti hvilka eder styrelse, som man siger, öfverensstämmer med vår, skola, hoppas jag, göra tillfyllest för att skydda Ttalien mot all inre anarki och mot de eröfringar, hvilka vi kanhända kunnat förekomma. Liberala konstitutioner och förbundet emellan de på half-ön oberoende staterna under garanti af den Europeiska kongressen komma sannolikt alt blifva det verkliga målet för dessa tilldragelser, hvilka vi hafva respekterat, men icke framkallat, ehvad man än må säga. Frankrike har icke behof af att i kriget utgjuta sitt blod. Dess förnuft, dess verksamhet, de principer af förbund och broderlighet, som användas mot de arbetande och lidande klasserna, karakterisera sig, säsom jag hoppas, på ett fortfarande sätt uti institutioner af välgörenhet, understöd, kolonisation och arbete. Vi skola utgöra en minister och en stat af broderlighet. Se der vår nya republiks syftemål! Liksom eder representativa regering, önska äfven vi fred, lifvade härtill af intresset för menskligheten. Se der, mina IIerrar, hvad jag bönfaller eder att framföra såsom mitt enda svar till dem af edra landsmän, hvilka värdigats påminna sig mitt namn och den ringa del, jag tagit uti de händelser, som hafva alstrat, grundat och från de första ögonblicken styrt republiken! Sägen dem, att Frankrike har tusendetals medborgare, bättre än jag: men icke en enda, som lifligare kan önska, att dess republik må blifva en stor historisk handling; att den må äga ett hjerta för sina egna barn och äfven ett hjerta för alla folk. Vår republik bör utplåna alla national-fördomar emellan England och Frankrike, ty dess princip är icke national-egoism; den är mensklighetens sammansmältning till en eda samilj, framgående under olika lagar till civilisationens förening. (Forts.)