bchöfde man ej befara, det han skulle fråga efter en lumpen pension på 3 å 4,000 rdr b:ko. Is 1 Or N. J. Gumperts bokla L TCII på Siktt VI TATA da i ett konstitutionelt samhälle. Ehuru det sannerligen ej lönar mödan att sysselsätta sig med de oförnuftiga satser, Aftonposten drifver, så skola vi likväl, på det att dylika falska och förvillande läror ej måtte få insteg hos den mindre upplysta delen af nationen, noga följa Aftonposten i spåren och gendrifva allt hvad vi deri finna inkonstitutionelt samt följaktligen endast tjenande till allmänhetens förvillande eller förledande. Se här de meriter, Aftonposten anfört såsom skäl för grefve v. Platens utnämnande till statsråd: 1) har grefve P. under 12 å 15 år icke varit i tjenst vid flottan. Vi hemställa till läsaren, huruvida man någonsin hört talas om ett sådant befordringsskäl. Hvarföre då icke lika så gerna åberopa såsom skäl, att man aldrig varit i tjenst? 2) Är grefve P. kabinetts-kammarherre hos Konungen och således hörande till dess närmaste omgifning. Det var just ett slående bevis på den värde grefvens lämplighet till sjöminister! Hitintills har man dock trott, att hofcharger äro minst passande att anföra såsom befordringsgrunder till civila och administrativa sysslor; och vi befare, att allmänheten bibehåller denna grundade tro, Aftonposten må nu säga hvad den behagar. 3) Är grefve P. en grand seigneur. Äfven denna lyckliga ställning är mycket bra; men svårligen lär någon klok menniska anse rikedomen såsom en förtjenst. 4) Som detär möjligt, att grefve P., ifall han blefve utnämnd till sjöminister, snart komme att stryka på foten, så Detta kan väl vara möjligt, men som det ännu ej inträffat, så torde det vara försigtigast att hålla inne med allt lofsjungande af den värde grefvens oegennyttiga tänke-och handlingssätt. — Det är sådana falska och skadliga läror, Aftonposten ej drar i betänkande att utsprida ibland allmänheten, oaktadt hr Dalman, såsom mångårig publicist och riksdagsman, mer än väl känner, att grundlagen uttryckligen stadgar, det Konungen skall vid alla befordringar fästa afseende endast å skicklighet och förtjenst, och att statsrådets ledamöter skola vara kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade män. Huruvida de af Aftonposten här ofvan åberopade befordringsgrunder öfverensstämma med grundlagens föreskrifter, kan läsaren nogsamt bedöma. Emot vår i korrespondens-artikeln för d. 9:de dennes intagna berättelse om ett emellan hr Dalman och grefve IIorn passeradt uppträde, har hr för en i detta afseende nödig befunnen förklaring. Ehuru vi nu ej vilja fästa oss vid det besynnerliga förhållande, att hufvudredaktören i en tidning begär rum för sina reklamationer, så få vi blott till genmäle å br Dalmans bestridande af förrberörde omständighet förklara, att oftanämnde händelse var så allmänt utspridd härstädes samt berättades med sådan trovärdighet i väl underrättade cirklar, att man ej egde något skäl att misstro sannfärdighetrn deraf. Hr Dalman torde ock fästa sin uppmärksamhet dervid, att vi anförde detta rykte såsom den mest trovärdiga versiono, enär vi, för egen del, icke kunde garantera att så verkligen sig förbållit, emedan vi då bordt vara tillstädes vid sjelfva händelsens inträffande; och vi anförde derföre äfven den lindrigaste och sannolikaste version om denna oförmodade mildhet hos hr D. Att vår berättelse om Aftonpostens svängningar skulle bli en hård nöt att knäppa, förutsågo vi på förhand; och den häftighet, hvarmed Aftonpostens redaktion skulle anfalla oss, var derföre ej oförväntad. I sak har Aftonposten ej heller kunnat vederlägga oss ett ord; och för att lättast slippa från våra välgrundade och besvärliga anmärkningar har Aftonposten också valt den vanliga utvägen att förneka det emellan hr D. och grefve H. timade uppträde samt tillika förklara vår berättelse för dikter och smädelser, ehuru vi högeligen betvifla, det någon kan uppvisa ett enda smiideord deri. Detta är en motbevisning, som vi ej missunna hr Dalman, helst som vi aldrig funnit honom vara så -dräpande i sak som denna gången. Dalman i dagens Morgonpost anhållit om plats