Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1849, sida 1

——a ———— jelfva soldaten modet fälles. Ett käckt folk kan ock småningom lätt öfvergå till misströstan, då det ser sina uppoffringar och sitt mod felaktigt användas. I Här berättades för några dagar sedan, att lanska Regeringen begirt ett antal af Svenska och Norska sjöofficerare och underofficerare; men ifven detta har visat sig icke vara sanning eller ock icke blifvit beviljadt, emedan blott två äldre oremier-löjtnanter, Wallenberg och Lenhusen, blifvit anmodade att begifva sig till Köpenhamn och några af underbefälet sägas från Carlskrona komma att äfven dit afgå. Anledningen att England ett ögonblick visat sig öfvergifva danska interesset, påstås vara, att danska kabinettet icke iakttagit att på förhand meddela det sitt beslut, att afbryta underhandlingen, om icke dess ultimatitum i allt antogs; och Svenska kabinettets handlingssätt säges vara föranledt af missnöje öfver att det danska likaså manquerat att förtroligt ingå i rådslag ang. vapenhvilans uppsägning, hvilket man ansett sig kunna fordra såsom en uppmärksamhet mot den makt, som bidragit till dess afslutande. Det må nu vara härmed huru det vill, så är och förblifver ändock I säkert, utan all öfverdrift af Skandinavism, svenska allmänheten i den öfvertygelse, att Regeringen handlar oklokt mot sig sjelf och skadligt för landets framtid, om hon låter Danmark öfverväldigas, och den Jutska halfön, Slesvig inberäknadt, underkastas tyskt öfverherrskap. III. Stockholm den 20:de April. Ändtligen har den stora och vigtiga frågan om lagmansoch kämners-rätternes indragning i sednast förehafde konselj blifvit afgjord på ett sätt, som säkerligen kommer att i hög grad glädja alla dem, som önska ett slut på långsamheten, kostnaden och tidsutdrägten med civila frågors afgörande vid våra domstolar. Det finnes troligen få af våra landsmän, som icke funnit denna reform vara af bebofvet högeligen påkallad, men icke desto mindre har en så enkel sak, som denna, behöft genomgå flera riksdagar och mycket besvär, innan den nu omsider kunde afhjelpas. Ehuru protokoltet ännu ej blifvit justeradt, kunna vi dock med en till visshet gränsande sannolikhet meddela den underrättelse, att nämnde rätters indragning erhållit Konungens höga bifall, och det torde derföre ej dröja länge, innan vi i författnings-samlingen komma att erhålla närmare detaljer härom. Under de sednaste dagarne hafva danska frågan och den stora olycka, som drabbat våra bröder på andra sidan sundet, i hög grad ådragit sig allmänna uppmärksamheten härstädes. Man har svårt att förklara orsaken, hvarföre danskarne skulle med de största fartyg söka intränga i en lång och smal vik, der sådane fartyg alltid måste vara svårt utsatte för fiendens croiserande eld; men man skulle storligen misstaga sig, om man derföre trodde, att allmänhetens välvilja för Danskarnes rättvisa sak i ringaste måtto aftagit, enär detta deltagande, tvertom, är lika varmt och upprigtigt, som någonsin förut, hvilket ock, bland annat, kommer att synas af den framgång, som en till förmån för de i Eckernförde-slaget sårade och omkomnes efterlemnade makar och barn öppnad subskription redan vunnit. Så framt ryktet säger sannt, skall vår styrelse nyligen, medelst en Engelsk kurir, fått den underrättelse, att engelska regeringen för sin del ej har något att invända deremot, att Danskarne på det alfvarsammaste utföra sjökriget emot de inkräktningslystne Tyskarne; och det ser således ut, som skulle en lyckligare dag innan kort randas för våra skandinaviska vänner. Den nya sjöministern höres ännu ej utaf, och gudarne veta när vi få någon sådan, ty skyndsamhet i besluts fattande, förenad med kännedom om hvarje högre uppsatt embetsmans mer eller mindre duglighet, synes på samhällets höjder ej hafva bostad. Aftonposten parlerar dock väldeligen för grefve von Platen, och åberopar dervid sådana skäl, att maken väl aldrig förr varit hör