Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1849, sida 2

Deras ögon hade mött hvarandra. Beatrix darrade och stödde sin panna mot Maurices skuldra. — Jag vill likväl, sade han med ett smäleende; jag vill likväl gifva er en förklaring öfver vår hastiga kärlek. Jag älskar er, emedan ni är ung, vacker, förtjusande; och ni, ni älskar mig, emedan jag älskar er. — Ja, ja; jag älskar, och det är just er, som jag älskar. Det är icke mera hvarken nöjen, eller lyx, eller fester eller andra dårskaper. Hvilken förändring sedan i går! Jag känner icke mera igen mig; men jag är stolt öfver att känna mitt hjerta klappa så. Maurice var, i kärlekens dyrkan, mera pantheist än spiritualist, i synnerhet när han befann sig i sällskap med aktriser. Han förstod icke den förändring som Beatrix genomgått. Han trodde icke, såsom en stark och frisinnad själ, att kärleken kunde så hastigt komma en aktris bjerta att pänyttfödas och åter uppskjuta blommor. Också gjorde han småleende på henne denna tillämpning af följande vers ur evangelium: Edert hjerta skall blifva mycket förlåtet, emedan det älskat mycket. — Ack, Maurice! sade hon, ni skämtar, ni är grym! Om ni visste, huru allvarligt allt i dag synes för mig. j I l