Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1849, sida 2

helst visste berätta den. Maurice fick då höra, att hr de Parfondval hade öfvergifvit sina tvenne små döttrar, i den föreställning, att de voro döttrar af ha is hustrus älskare. — Jag vill nödvändigt, sade han med en beslutsam mine, att grefve Parfondval i så fatta omständigheter skall få veta sanningen, innan han dör. Er stackars mors minne skall blifva hämnadt. Ni skall infinna er med samma rätt till arf efter hr de Parfondval, som madame Fargiel. Man bör ej låta ett enda ögonblick gå förloradt, för att få grefven på annan tro; ty, om hans förmögenhet icke består i hus eller egor, skulle han ur hand i hand kunna gifva madame Fargiel alltsamman. Jag får lof besöka henne i morgon. Kanske skall jag kunna förmå henne att taga reson, till och med innan jag fått öfverlemna till, eller bättre, läsa detta dyrbara bref för hr de Parfondval. — Maurice, sade aktrisen, betraktande den unge mannen med ovanlig ömhet, allt det der ger min själ att göra. Dessa förhoppningar, som nyligen uppstått hos mig, likasom genom förtrollning, skulle jag likväl vilja uppoffra, för att få lefva en timma längre med er. Förklara mig då, hvarföre jag älskar er så mycket. Maurice fattade Beatrix händer i sina. — Är det kärleken som förklarar sig? sade han, med passion betraktande henne. i