Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1849, sida 2

— Akta er, Beatrix! Gör ej för mycken svängning åt elegien. Hvad fan! kan man icke ilska och skratta! Tänk på, att vi ej hafva nägon tid att förlora med någon ytterlig känslighet. Tänk på, att den stackars prinsen kommer i morgon. — Prinsen! Aldrig! sade Beatrix lifligt. — Då lär det vara... Maurice, som vred sina mustacher, sökte efter något namn bland dem som besöka kulisserna. — Då lär det vara någon annan, sade han, för att icke taga misste. — Så elak ni är! Beatrix stötte tillbaka Maurices hand och drog sig till andra sidan af divanen. — Så! Upptag det ej så illa! sade den unge grefven, i det han närmade sig henne. Jag är fullkomligt färdig att läsa syndabekännelsen med er, eller göra penitens. Från denna början ledde han sig till ett ganska vackert och kanske i något skämtsam ton hållet tal om dygden. Utan tvifvel varade detta tal länge; ty Maurice återvände icke hem till sitt, förr än mot klockan sex andra morgonen. Han tog då en cigarr, sökande under rökandet att något ordna den mängd af förvirrade tankar, af hvilka han var upptagen. (Forts.)