Det skall öfvertyga honom, att han bedragit sig på de anklagelser han haft mot er mor.v — Nå, det dyrbara brefvet? sade Maurice lifligt. Beatrix steg upp, och gick att framtaga ett ebenholts-skrin, som öppnades med en silfvernyckel, hvilken Beatrix bar på sin balsked. — Se här, sade hon. Hon öppnade skrinet och visade det för grefve dOrbessac. Han tog brefvet med varsam hand, och betraktade med en tankfull min efter hvarannan sigillet och utanskriften. — Det synes, sade Beatrix med rörelse, som om min mor skrifvit detta straxt innan hon dog. — Ja! sade Maurice. Nå det är bra! Jag hoppas, att detta bref skall blifva ett mera kraftigt testamente, än det, som skrefs i går afton. Låt mig få det. : — Ni! ni måste då betänka, att detta är första gången som jag tillåter någon röra vid detta bref. — Älskar ni mig? — Ber ni icke det? — Tror ni, att jag älskar er? — Ja. — Nå det är bra! Låt mig då få brefvet. Men, framför allt, berätta mig ord för ord, hvad ni vet om er familjs historia. Beatrix berättade så godt hon kunde den historia, som hon bört i Bourbonnais, der hvem som