Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1849, sida 1

de mest förtjusande chinesiska arbeten, omkring en naturlig lilja, som nyss blommat. 13. Kärlekens metamorphoser. Beatrix införde Maurice i boudoiren. Efter en kort frånvaro i ett annat rum återkom hon dit i den mest täcka hvardagsdrägt i verlden. En klädning af grått siden, med blomstergarnering förrädde hennes lika stolta som utsökta former. När Beatrix satt sig i soffan på divanen, vid sidan af sitt ressällskap, när hon, med en försmäktande lutning, med lockarne vidrörde Maurices tanksullt fårade panna, sade hon till honom: — Hvarpå tänker ni nu så djupsinnigt, Maurice? — Vet ni nu icke det? — Åbjo, ni tänker på mig. Men, — ni tänker ju också på mina systrar? — Det kommer att visa sig, Beatrix. Allt det, som jag sett i dag, äfven som det ni sagt mig, är sen gåta för mig. Berätta mig nu helt enkelt er lefnadshistoria. — Tror ni nu jag kommer ihåg den, isynnerhet när ni är här? Maurice var likväl enträgen; han hade svårt I att undandraga sig.