Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1849, sida 1

———————— — ——————— — — — Men vänta, sade hon, jag erinrar mig, att den, som uppfostrat oss, men dog alltför tidigt, begärde af mig och tillsade mig en afton, i prestens närvaro, inför hvilken han biktat: Clotilde — ty ni vet att jag heter såv — jag skall snart dö, och lemna er och er syster ensamna, utan att hafva kunnat upptäcka, om er far ännu lefver. Jag har gjort, hvad jag bort. Gud är mitt vittne, att jag under tolf års tid ej tänkt på annat än eder, stackars barn. Jag har ända till min lefnads slut fortfarit att älska er så, som det tillkommit er far att älska er. Jag efterlemnar åt er knappt så mycket att lefva utaf, som förslår för några få år, ty den lilla egendomen i Bethisy var nästan ej mera af något värde, när jag bortarrenJ 2 J derade den för er räkning. När jag är död, skall ni resa till Paris, der min kusin Lefebure skall vaka öfver eder med en moders hela omsorg. Jag har förberedt och tillsagt er guvernant om allt för er resa. Gud skall icke öfvergifva er. För öfrigt hyser jag än det hopp, att j skolen återfinna er far. När den stackars mannen sagt detta, framtog han pyland på hans bord kringspridda liggande papper, ett försegladt bref med adress till grefve Parfondval. Om ni någonsin får träffa er far, så lemna honom detta bref, ty detta bref är för er en lycka.