Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1849, sida 1

vu V.1I1I1LU, SI1L9I AMI 3 — CFR TR ej att bjuda öfver något annat? Hafva de ej att bjuda öfver Ordet och genom dess kraft öfver hjertan och känslor! Hvi tiga de då, hvi förblifva de overksamme, hvi använda de icke alla de medel, som stå dem till buds, för att hos nationen väcka de sympathier för våra bröders rättmätiga sak, hvilka väl kunna slumra, men aldrig förneka sig, aldrig utslockna, aldrig undandraga sig att bevisa sin tro med sina gerningar? — vOch hvad skola vi göra? fråga oss måhända de skandinaviska föreningarne. Vi svara: Visa eder värdige ert namn; visa att åtminstone inom edra kretsar. glöder samma fostbrödrakärlek, samma vänskap, samma. anda nu, som när J för den skandinaviska idsens befrämjande och utbredande stiftaden edra förbund. Må edra sångare stränga sina lyror till besjungande af det brödrafolk, som kämpar för sin sjelfständighet! Må edra talare inbjuda allmänheten för att höra tolkas det svek, hvarmed flere af Europas regeringar behandlat detta folk! Må edra röster höjas för att uppmana hvarje sannt skandinaviskt sinnad qvinna och man, att, i mån af sina tillgångar, genom supskriptioner bispringa enkorna och barnen efter fallne danske krigare! Mån J ingå till Konungen med begäran att öfver hela Sveriges rike få utfärda stamböcker för insamlande af medel till detta ändamål! En sådan begäran kan icke afslås, och varen fullt förvissade om, att Svenska folket skall i rikt mått rättfärdiga det förtroende, som J hysen till dess rättskänsla, de förhoppningar, som J gören eder om dess deltagande för en sak, hvars målsmän J, i kraft af ert namn och på grund af edra högtidliga löften, främst af alla ären kallade att vara. — På sådant sätt ådagaläggen J sjelfve och kommen svenska nationen att ädagalägga grundlösheten af de föraktliga insinuationer, som en dansk tidning gjort, nemligen, att Svenskarne skulle vara falska vänners, män, hvilka endast för egennyttans skull möjligen kunde beqväma sig till att taga Danmarks parti — en tidning, som icke dragit i betänkande, att med hån upprifva gamla, knappast ännu läkta sår, genom att tala om, att Danmark för en vanärande, tåld vtillvaro möjligen kunde komma att tacka de tvenne makter, som beskjutit dess hufvudstad ). — En sådan insinuation behöfver en allvarlig, en sträng tillrättavisning, och allvarligare, strängare, ädlare kan den aldrig erhålla densamma, än genom att bereda svenska nationen tillfälle, att, på sätt här ofvan blifvit antydt, ädagalägga sin opinion, sitt sinnelag och sina sympathier. Derföre handen till verket, J skandinaviska föreningar! Det skall, vi äre fullt förvissade derom, lyckas, och vi hyse på samma gång den glädjande förhoppning, att aldrig mera blifva satte i nödvändighet att fråga: Hvad göra de skandinaviska sällskaperna för våra danska bröder ?Skandinaver. Hos red. har plats blifvit begärd för ofvanstående uppsats, och då vi städse sökt i vår mån verka för den skandinaviska iden, draga vi icke i betänkande att låta äfven de varmaste yttringar till förmån för denna id i tidningen uttala sig. Deremot, och ehuru författaren onekligen har rätt i sitt förmenande att de skandinaviska sällskaperna något för mycket legat i dvala, kunna vi dock icke förbise de svårigheter som uppställa sig för deras verksamhet, i ett land, der interesset för allmänna och genomgripande angelägenheter, så lätt som här, svalnar eller förslappas. Vi äro således af den tanke, att man väl af de Skandinaviska sällskaperna kan fordra en vida större verksamhet än hittills, men att man icke får vara allt för sträng i sina pretentioner. Om någonting verkligt stort skall kunna uträttas, måste hela Svenska nationen betrakta sig som ett gemensamt skandinaviskt sällskap, och hvarje medborgare med förmåga att elda till deltagande för våra danska bröders sak, x) Flyveposten N:o 80, för den 4:de April innevaran