Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1849, sida 1

— af ks , som önska Tidningen sig tillburen, ersätta kringbårat varit, eller med honom öfverenskommas kan. sig en ordonans med order, att chefen å linieskeppet genast skulle försoga sig i land och det öfriga manskapet så hastigt som möjligt, enär man eljest om en half timme ville åter beskjuta skeppet. Kommendör-kapten Paludan fogade sig endast nödtvunget efter denna order, emedan han velat qvarstanna om bord, för att hafva tillsyn vid eldens släckning. Uppkommen i land ledsagades han till hertigen, som affordrade honom hans sabel, hvilken dock återställdes honom följande dagen. Den i tyska bladen befintliga notis, att Paludans värja, såsom segerbyte, skickats till Gotha, är således en af de vanliga slesvigholsteinska uppfinningarne. Såsom omkomna vid explosionen anföras samma officerare som i Börsenhalle, dock med den skillnad, att chefen för marinsoldaterne heter Hoblenberg och icke Gudenberg, såsom det stod i Börsenhalle. Det heter om Ulrich, hvars räddning är Paludan obekant, att han och en kadett Wolfe voro ibland dem, som olyckligen omkommit, sedän de redan blifvit räddade i land, hvarest de antingen träffades af lösgångna kanoner eller ihjelslogos af stycken af vraket, hvilka efter hvad det berättas, skola anställt stor förödelse bland den mängd åskådare, som församlat sig på hafsstranden. Den utmärkt tappre premierlöjtnant wedel-Jarlsbergs räddning berättas på följande sätt. Löjtnanten, som gått i land med chefen, men vändt tillbaka igen för att assistera vid bergningen, kom till sidan af skeppet, men då han såg, att det brann bäftigt upp ur storluckan, skyndade han att få folket ned i sin farkost, då skeppet i detsamma flög i luften. Hans stora själsnärvaro ingaf honom det enda medlet till räddning, han sprang öfver bord, dykade under vattnet, kom upp, dykade åter under vattnet för att rädda sig undan allt hvad som föll ned rundt omkring honom, hvarefter han simmade i land och så våt han var gick till chefen och redogjorde för hvad som passerat. — Vid slutet af sin rapport säger sig Paludan vicke kunna annat än önska, att hans beteende under den olyckliga affären måtte undersökas vid en krigsrätt, hvars rättvisa dom han utan fruktan vågar emotse. Geiser? har efter fullbordad reparation åter afgått till sin bestämmelse. Kommendörkapten Thomsen har under den 9:de dennes blifvit utnämnd till chef å linieskeppet vSkjold. Den s:de ankom kommendörkapten Ellbrecht med sin eskadrill till ön Sylt, besatte densamma med trupper och insatte de kungliga embetsmännen i sina funktioner. Allt var lugnt på ön och den 10 afgick Ellbrecht derifrån till Föhr. Den 11:te företog fienden en rekognoscering emot general Ryes korps i och vid Kolding, men det kom icke till någon strid. Enligt från arm6en ingångne raporter hade intill den 12:te om aftonen fienden ännu icke företagit någon rörelse i norra Slesvig. Hans förposter stodo norr om Hadersleben, från Aastrup öfver Thomashus, Molderup, Bramdrup och Törning Mölle, till Styding, och det patrullerades mot Aller, christiansfeld och Öddis. Den fiendtliga styrkan uppgifves utgöra 4 eller 5 bataljoner och nägra sqvadroner, med 2 batterier. I Sundeved visade sig fienden både den 11:te om eftermiddagen och den 12:te om förmidaagen i större slutna afdelningar framför Dyppels kyrka, och syntes vilja rycka fram mot Dyppelberg. Begge gångerne visades han tillbaka genom några skott af de på berget posterade kanoner, utan att det uppstod någon vidare strid. Ryktesvis förmäles armåen hafva ombytt öfverbefälhafvare, i det generalmajor Krogh och hans stabschef Lessbe skulle blifvit renplacerade genom generalmajor Bilow och öfverstelöjtnant Flensborg. Anledningen till detta ombyte är ännu obekant, men ryktet sätter det i förbindelse med Eckernförde-affären; med eller utan grund är dock icke godt att veta. Flera icke obetydliga patriotiska bidrag hafva influtit till marinministeriet till en del med be2A. TR IA tll gHA F UA a Bland