Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1849, sida 2

strandbatterier samt spökrädslan för danska marinen nu skall försvinna. LOMBARDIET. Blodbadet i Brescia. Ur Österrikiska 32:dra armåbulletinen låne vi följande karakteristiska berättelse: Efter att vapenhvilan emellan Österrike och Sardinien blifvit kunnig i Brescia, bildade sig derstädes ett säkerhets-utskott, hvilket dekreterade en resning i massa. En brigad af 2,400 man under general-major Nugent hade i följd deraf marscherat mot staden, men det hade till den 30:de Mars blott lyckats Nugent att spärra Brescia från vestra sidan, hvarest barrikader byggdes och bönderne från bergsbyggden tillströmmade. Vid första underrättelse om det tilltagande upproret hade chefen för andra reservarmkkorpsen, fåltmarskalk-löjtnant Haynau ditilat från Padua och beordrat några trupper af sin korps att komma efter. Stadens cernering, spärrningen af dess 5 portar och citadellets besättande med 1 bataljon Badensare utfördes under den häftigaste eld af insurgenterne från stadens vallar och murar, den 31:ste Mars i dagbräckningen. Nu lät Haynau uppfordra staden att ge sig på nåd och onåd, så framt den icke skulle stormas och prisgifvas åt alla förödelsens skräckscener. Omkring 11 f. m. ankom en deputation, men som blott bad om uppskof, hvilket beviljades till kl. 3 e. m. Men i stället för svar ringde redan klockan 2 alla stadens klockor storm, och från alla de kastellet omgifvande husraderne och tornen, från alla taken öppnades emot oss en oafbruten eld. Ännu förlängde Haynau terminen till kl. J 4; men när äfven detta uppskof besvarades endast med hån, gaf han befallning att kasta bomber, brandraketer och brinnande beckkransar på staden, och från alla håll begynna stormningen. Den 1:ste April i dagbräckningen förnyades stormningen på det häftigaste och kampen begynte från insurgenternes sida med stigande förbittring. Då lät Haynau öppna ett förfärligt bombardement från kastellet på staden och förnya stormningen på gatorna. Vid fiendens hårdnackenhet, var detta sista medlet; ingen fånge gjordes mera och hvad som nåddes med vapnen nedgjordes. De hus, från hvilka skott lossades, brunno äfven genast, hvadan Brescia snart liknade ett eldhaf. Omkring kl. 4 e. m. hade dels på vagnar, dels springande ankommit framför Brescia en bataljon gränssoldater jemte en sqvadron dragoner från Verona samt ett mörsarbatteri frän Mantua och nu var icke något motstånd längre tänkbart. Rebellerne, som skjutit bort sin ammunition, försökte förgåfves att fly öfver stadsmurarne, men blefvo allt mer och mer inträngda i hörnet emellan Porta San Giovanni och Porta Pile. Kampen hade rasat från kl. 4 e. m. den 31:ste Mars till kl. 5 e. m. den 1:ste April. — Brescia hade fått dyrt plikta — men våra tappre förlorat många af de tappraste. Generalmajor Nugent måste låta amputera en fot, öfverste Favancourt stupade vid en stormning och öfverstelöjtnant Milentz svårt sårad fallit i händerne på insurgenterne, hvilka mördade honom på det det gräsligaste vis. I det hela utgör vår förlust i döde 5 officerare och 80 man, i sårade 10 officerare och nära 150 man, Hopar af insurgentlik ligga på gatorna och i husen. Den 2:dre April inträffade 3:dje armekorpsen under F.-M.-L. Appel efter segern vid Novara åter i Brescia (och först då lär det lyckats Österrikarne att blifva herrar öfver insurrektionen.) Upproret i denna trolösa stad, i ryggen på vår framryckande armå, den öfver all beskrifning barbariska behandlingen af så många fångar, det hårdnackade motståndet kräfde, som varning för alla andra städer i Lombardiet, en examplarisk bestraffning. Följaktligen blefvo alla med vapen i hand tagne fångar skjutne på stadens förnämsta torg; provinsen Brescia måste betala 6 mill. Zwanziger i böter och vidare 300,000 Zwanziger såsom skadestånd åt de sallnes enkor och barn, åt de sårade och åt de trupper, som användts vid expeditionen. ,