Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1849, sida 1

ö mator utsätta sig för publikens spejande blickar och pressens anmärkningar. Hvad nu är sagdt om grefve H., gäller ock om Hr F. O. Silfverstolpe. Äfven han började sin bana som militär, invaldes derefter af adeln till riddarhus-sekreterare, i hvilken egenskap, om vi ej missminna oss, han, jemte Hr Lars Hjerta, utgaf en bok om snabbskrifnings-methoden, samt intog derpå helt oförmodadt taburetten såsom chef för ecklesiastik-departementet. Huruvida Herr Silfverstolpe före sin utnämning gjort sig hemmastadd med vår kyrkolag och vårt bristfälliga läroverk, är obekant; men så mycket veta vi, att han aldrig varit nyttjad i domarevärf, oaktadt han nu blef högste domare i allt hvad kyrkoväsendet angår. Det är en olycklig och falsk princip, man hos oss lagt till grund vid befordringar till statens vigtigaste tjenster, den nemligen, att blott man haft pliten vid sidan, är man genast duglig till allt. Om det ej erfordrades något annat för att med heder bekläda civila och administrativa embeten, än att hafva varit militär, så veta vi sannerligen ej hvartill våra universiteter och öfriga inrättningar egentligen skola tjena. Man synes med flit vilja glömma, att det finnes en annan och vigtigare princip, som kallas arbetsfördelningens, hvilken man aldrig ostraffadt öfverträder. Denna princip lär, att då hvarje menniska uteslutande egnar sig åt ett visst, bestämdt yrke, uppnår hon derigenom en oändligt högre grad af färdighet, skarpsinnighet och skicklighet, än då hon egnar sig åt flera olika. Denna princip gäller således om alla slags yrken i samhället, från de högsta till de lägsta. Den utgör derföre äfven roten för alla civiliserade samhällens uppkomst och utveckling. Ty likasom den simplaste arbetare ) medelst kroppskrafternes fortsatta, oupphörliga användande på samma förrättning derigenom måste förvärfva en utmärkt skicklighet och sålunda frambringa ett större resultat, än de, som icke göra det, så måste ock embetsmannen likaledes förvärfva sig en större erfarenhet, skicklighet och. kännedom af det yrke, hvaråt han uteslutande egnat sina fysiska och intellektuella krafter. Huru origtigt handlar ej då styrelsen, när hon inkastar militärer på den civila och administrativa banan, och sålunda afbryter för dem den väg, hvarpå de f rut vandrat, och der de verkligen kunnat gagna det allmänna, för att i stället se dem beklädda med sysslor, om hvilkas verkningskrets de naturligtvis ej ens kunna göra sig en klar och redig ,föreställning! Hvad skulle väl militären säga, om man utnämnde råder eller consistoriales till regementseller distrikts-befälhafvare? Ja, kanske skulle många af de sednare icke så oäfvet taga sig ut som officerare, enär en stor del af militäryrket blott består i en mekanisk färdighet, som ej kan vara så synnerlig svår att inhemta; men deremot kan man ej säga, att detsamma gäller, då militärer öfverflyttas till civila tjenster, enär de studier och den praktiska färdighet, som dervid erfordras, icke gerna kunna inhemtas på äldre dagar, och ännu mindre lära kasernerne kunna anses såsom lämpliga skolor för utöfningen af sådana tjenster. Emedlertid är f. d. statsrådet Silfverstolpe nu utnämnd till landshöfding i Westerås län, om hvilken syssla, med hvad dertill hörer, han troligen ej eger större och grundligare kännedom än renskrifvaren på landskansliet. Men hvad betyder väl sådant? Nar man varit militär och statsråd måtte man väl äfven vara fullfjedrad statsman och administratör. Om den blifvande sjöministern afhöres ännu ej något bestämdt. Man namngifver väl åtskillige, som dertill lära vara på förslag; men då ryktet härom är allt för obestämdt, förtjenar det ej heller att omtalas. Till landshöfdinge-embetet i Stockholms län berättas hofmarskalken grefve Liljencrantz vara aspirant; dock torde regeringen betänka sig något, innan hon med sitt val faller på en dertill så föga lämplig person. ) Härmed mena vi ej, att något arbete är simpelt eller föraktligt, utan endast sådana arbeten, som äro lätt inlärda och icke fordra någon större grad af konst2 DES AN