Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1849, sida 1

2I2 I 111I 11 2 UINIIIIULILDL UUAA 24ää —— — hhhhh: FATTAT STEVENS TIOTALET I val än Hr Nordströms hade Regeringen säkerligen ej kunnat göra, ty, för att nyttja Hr Dalmans egna ord om Hr Nordström, så känner Hr N. bestämdt ej mera om ställningar och förhållanden vid akademierne, än om han hade sofvit i 30 år. Och det är en sådan man, som Regeringen utnämner till reformator för våra universiteter, och, till råga på oskicket, lägger i hans hand tvenne sysslor, oaktadt han redan innehar riksarkivariebefattningen, som ensam är tillräcklig att sysselsätta sin man. Det är åt en främling, okunnig om våra önskningar och behof, som hon anförtror omsorgen om våra reformer, oaktadt hans illiberala tänkesätt äro allmänt kände; och, änskönt han åtnjuter 3000 R:dr i lön, jemte ett årligt statsanslag af 7 eller 800 banko, hopar hon ändå ytterligare i hans händer emolumenterna af två indrägtiga sysslor. Och slutligen är det författaren af konstitutionsutskottets vid sednaste riksdag uppgjorda förslag till förändring i nationalrepresentationen, som erhåller bestyret med denna så vigtiga reform; ty huru Hr Nordström än må vända sig, så blir det ändå alltid han, på hvars lott lejonparten af detta förnuftsvidriga förslag faller, och allmänheten behöfver blott genomläsa nämnde förslag för att genast finna, hvars anandas barn Hr Nordström är, och huru inskränkta hans åsigter äro i politiken, Men äfven emot åtskilliga andra af Regeringen gjorda utnämningar till vigtiga embeten kunna grundade anmärkningar framställas. Så t. ex. befordrades grefve Jakob Essen Hamilton till öfverståthållare, oaktadt han i tio års tid varit ur tjenst och under denna tid uteslutande egnat sig åt jordoch bergsbruket, i hvilken verkningskrets han säkerligen gagnade det allmänna vida bättre, än i den, han nu bekläder. Hr grefven är visserligen i ordets fulla bemärkelse en redbar man, som med ett lätt och artigt umgängessätt förenar den icke mindre dyrbara fördelen af ett jemnt humör och en ganska stor arbetsförmåga; men icke äro dessa egenskaper ensamt tillräcklige att göra honom till en skicklig administrator och öfverståthållare, ty dertill fordras icke blott grundlig kännedom om hela vårt rättsväsende, utan äfven en i erfarenhetens skola praktiskt utbildad förmåga — allt saker, som man icke kan begära att den nye öfverståthållaren efter sin slutade militäriska bana såsom ryttmästare skall hafva förvärfvat, allraminst då det gäller att ordna ett sådant kaos af administrativ hopblandning och förvirring, som i hufvudstadens rättsoch kommunal-väsende förefinnes. Med ädel resignation tillkännagaf också den värde grefven, vid en större middag härstädes, att man af honom ej hade att förvänta några genomgripande reformer, ehuru den goda viljan dertill icke skulle saknas; och mera kan man icke heller begära, då man ser saken ur samma synpunkt, som grefve H. gjorde. Helt annorlunda visar den sig, då man betraktar den från det allmännas sida, ty om man äfven icke kan fordra, att en man vid några och 40 års ålder skall börja en kurs i vårt invecklade och kaotiska rättsväsende, så eger dock samhället rättmätiga anspråk derpå, att en embetsman icke åtager sig en tjenst, åt hvarsa bestridande han ej egnat sin verksamhet och der han således vet med sig sjelf att han ej, äfven med den bästa vilja, kan uträtta något dugligt och varaktigt. Medan pressen låg i sin linda, kunde det gå an att åtaga sig utöfningen af en tjenst, hvarpå man förut aldrig tänkt; men med det konstitutionella samhällsskickets inträdande hafva helt andra fordringar uppstått, hvilka staten för ingen del kan efterskänka; och det måste derföre göra ett sorgligt intryck på allmänheten att se statens mest ansvarsfulla beställningår uppdragas åt dem, som deråt icke egnat sin föregående verksamhet, på samma gång som det för förmannen måste vara förödmjukande att vara beroende af den underordnade och i allt nödgas lita på honom. Det uppväckte derföre icke liten förvåning att se grefve H. försaka landtlifvets lugn och den fria, oberoende ställning, han då förde, för att såsom statsman . 2 2 RR .:A2ä22 KR LÄ AE