skola vörda och älska ( hedra) sina föräldrar de må vara hvilka och kurudana somhelst, fö Guds skull, som skapat detta förhållande och håller det vid makt. I det onda kan aldrig någo samband gifvas emellan föräldrar och barn, emedan det onda sjelf saknar allt sammanhang. De måste således vara det goda, om ej hos föräldrarne såsom enskilta personer betraktade, docl hos dem såsom verktyg för en gudomlig stiftelse hvilket skall bilda sambandet mellan föräldra och barn. På detta samband åligger det lärarnatt fästa sina lärjungars uppmärksamhet, och den mån, de det göra, tillknytes också bandet föräldrarne må för egen del vara onda eller goda, lefvande eller döda. Sambandet mellan familjen och skolan är således precis detsamma som familjebandet. Oct då detta sednare intet annat är, än ett band det goda, i gemensam tro och gemensam kärlek så är det klart, att skolan, genom användande a samma förbindningsmedel, som äro de enda användbara inom familjen, ej allenast bör, utan också kan vårda detta samband. Det är endast de yttre banden, som skolan icke annat än på ett aflägset och ställföreträdande sätt, kan underhålla. Äfven i detta fall ha man likväl otaliga exempel, att lärjungar fästa sig vida innerligare och fastare vid sina lärares personer, än någonsin vid sina naturliga föräldrar. Dessa yttre band äro likväl icke af högre beskaffenhet, än att lärarenas lärare sjelf sade till sina lärjungar: veder är nyttigt, att jag bortgår.Det är nemligen icke alltid det bästa, att lärjungar lära sig att så hänga vid sina lärare, eller barn att så hänga vid sina föräldrar, att om lärarne eller föräldrarne bortgå, lärjungarne och barnen känna sig öfvergifne och utan stöd i lifvet, aldraminst böra uppfostrings-anstalter drifva denna grundsats, hvilka just äro till, för att utveckla en sann frihet och sjelfständighet hos barnen så, att de kunna hjelpa och råda sig äfven lärarne förutan.