Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1849, sida 1

—— — —F—kk sa och verldsliga reformer, och ehuru han snart ick ögonen öppna för de förras oförenlighet med sin monarkiska myndighet, framgick han dock ultjemt på den politiska reformbanan mtill dess att reformerna kommo i kollision med så väl det sociala tillständet i de öfriga delarne af Italien, som i synnerhet med sjelfva Roms träldom i kyrkligt afseende. Den furra sammanstötningen i nyssnämnde hänseende väckte uppror i Lombardiet, Parma, Modena, Neapel och Sicilien samt upphetsade derigenom Österrikarne, som besatte Ferrara; den sednare framkallade en gäsning i sjelfva Romarnes sinnen, hvilken efter hand afkylde deras förra exaltation för påfven och slutligen i December månad förlidet år nödgade honom att genom en frivillig temporär landsflykt draga sig undan de förhatliga eftergifter, man af honom fordrade. Pius har ment sitt folk väl, derom är intet tvifvel, och belönades äfven af det derföre med en nästan guddomlig vördnad; men då han icke längre var i stånd att följa konseqvenserna af sitt eget verk, måste han falla. Hans frisinnade anda hvilar emellertid ännu öfver hans folk, och Romarne stå i hänförelse och värma för frihetens sak högst ibland alla Italiens innebyggare. Med skicklighet och styrka leda Mazzini och konstituanten den unga republiken och uppbjuda alla krafter, för att med få hjelpkällor af oerfarne män bilda en här, beredd att emotstå Neapels, Österrikes och måhända ännu flera makters anfall. Ingen våldshandling har ännu fläckat den nya regeringen, som förskaffar sig alla sina medel genom ett visserligen strängt, men regelmässigt och efter en progressiv inkomstI skatt rättvist ordnadt tvångslån till 5 4 ränta. Den indrager äfven de öfvergifna klostren och förhindrar genom sitt försigtiga uppträdande förbittringen emot presterskapet att komma till något våldsamt utbrott, under det att den å andra sidan, genom att klokt ordna det andeliga ståndets förhållanden, förbereder och inleder en religiös revolution. Toscanas storhertig följde, dertill tvingad ar folkviljan, påfven i hans framåtgående på reformens bana och har nu äfven följt det af honom gifna exemplet att flykta undan sina undersåters anspråk. Florentinarne följde Roms föredöme och proklamerade republiken. Giobertis vän och själsfrände, Montanelli, måste gifva rum för et republikanskt triumvirat med Guerazzi i spetsen som trädde i nära förbindelse med Rom och för det mesta följde dess exempel. Detta triumvirats styrelse är dock icke så kraftig och bestämd som Mazzinis, och karakteriseras dessutom af revolutionära förhållningsreglor, hvilka synas var: tramkallade af onödig fruktan för en reaktion Toscana har en bättre, efter Österrikiskt mönster organiserad krigshär och bör genom sin samverkan med Rom kunna lägga en betydlig vigt vågskålen till fördel för frihetens sak. (Forts.)