VvLzJYV19 LUND. Regeringen och kommunal-väsendet. Det kan ingalunda vara meningen att här ingå i någon fullständig utveckling af nyttan och nödvändigheten af att Regeringen för den verkställande maktens egen fördel och det allmännas nytta blifver betänkt uppå att utbilda kommunalvåäsendet på ett mera verksamt och ändamålsenligt sätt, än som skedde genom den nu gällande författningen om sockennamnder m. m., eller att föreslå förändrade former för dessa nämnders sammansättning och uppdrag. Sådant skulle leda oss in på ett område, som vi af flera skäl icke nu hvarken vilja eller kunna beträda. Men vi hafva ansett oss böra säga några ord för att fästa allmänna uppmärksamheten uppå några förhällanden, hvilka synas visa, att dessa sockennämnder ofta kunde vara af större nytta, än hvad de äro, på det sätt Regeringen nu behandlar en del ekonomiska ämnen, samt att Regeringen derigenom gör sig misstänkt för att icke vilja lemna åt dessa folkmyndigheter den nyttiga utsträckning, som de borde erhålla. Det har nemligen förefallit oss såsom något högst anmärkningsvärdt, att då Regeringen föreslagit Rikets Ständer en åtgärd att låta Staten öfvertaga båtsmansbeklädnaden, emot en viss afgift af rotehållarne, och Ständerna biföllo att Regeringen, efter rot-hållarnes hörande, egde att uppgöra kontrakter härom, vederbörande embetsmyndigheter fått befallning sammankalla roteinteressenterne för detta ändamål, och derigenom dessa förorsakats många besvärligheter , reseutgifter, o. s. v. Huru lätt och enkelt hade det deremot icke varit, att i detta afseende öfverlemna åt sockennämnderne och kronobetjeningen att föranstalta härom inom hvarje kommun och till K. bef:h:de afgifva berättelse deröfver, öfverlemna de upprättade kontrakterna, m. m.? Detta påminner äfven om det sätt, hvarpå undsättningsväsendet, efter sista svåra missvexten i en del provinser af medlersta delen af Riket bedrefs och hvilket i flera afseenden säkert hade utslagit till större bätnad såväl för staten som för menigheterna, om sockennämnderna fått besörja de dervid nödiga åtgärder, ifrån början till slut, än då det lemnades åt särskilte förordnade undsättnings-komitter. Besinnas det, att Regeringen och dess befallningshafvande deremot icke synas obenägne att kasta på socknenämnderna åtskilliga bestyr, som med rätta allena borde tillhöra verkställande maktens underordnade organer, så uppstår, vid åsynen, att nämnderna icke i vigtigare mål anlitas, då deras förtroende af menigheterna kunde framkalla upplystare opinionsyttringar och omtänksammare förfaringssätt, med skäl den misstankan, att Regeringen icke hyser det förtroende till dessa institutioner, som de, såsom valda ombud, förtjena, samt att hon för ingen del vill åt dem gifva den utsträckning och utbildning, hvilka likväl äro så väsendtlige, om de med tiden skulle kunna motsvara begreppet om en kommunal-förvaltning. Det är detta vi hafva trott oss böra öppet uttala, för att gemensamt fästa styrelsens och menigheternas uppmärksamhet på förhållandet, öfvertygade, att man å alla sidor skulle blifva belåtna med att häri åstadkomma en snar och ändamålsenlig förändring. Vi föreställa oss, att den sjelfrådighetsanda, som förmådde biskop Heurlin, såsom föredragande af Rikets Ständers förslag till förordning om sockennämnder, att tillstyrka uteslutandet af den paragraf, som åt dessa numnder uppdrog en allmännare verksamhet, icke numera kan vara rådande hos vår Regering, hvilken af sednare tidens erfarenhet bör hafva insett, att detta är den enda väg, hvarpå man kan komma till en början af administrationens förenkling och en bättre hushållning för det allmänna. NU ——— Utrikes nyheter. Danska posten af den 7:de kom oss i i går ef.33.. RAT . 2— 242