Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1849, sida 2

krigarne, om de ville försvara anarLien. Grabow har åter med 171 röster blifvit vald till andra kammarens president. Hans medtäflare Unruh fick 157 röster. Från Stettin berättas, att korvetten -Amazoner med 6 kanonbåtar afgått till Swinemiinde. ÖSTERRIKE. I Wien gingo d. 30:de Mars allvarsamma rykten, enligt hvilka man innan kort kunde vänta ett afgörande slag i Ungern emellan de kejserlige och magyarerne. De sistnämnde hafva gått öfver Theiss och skola under Bems anförande gå anfallsvis till väga. Deras armå skall vara mycket större, än de kejserliges. Bem skall räddat sig ur Siebenbiärgen på ett lika oförklarligt vis, som förut ur Wien. ITALIEN. Nationalv, detta loyala republikanska blad tager med värme Carl Alberts heder i försvar. Alla omständigheter vittna äfven till hans fördel. Icke en skugga af misstanka synes numera böra hvila hvarken på konungen eller hans söner. Deremot ligger det för en öppen dager, att det nedrigaste förräderi drifvit sitt infama spel inom sardinska armå6ens leder. Alla sardinarnes rörelförrådda åt Radetzky. ser och planer voro På sjelfva slagfältet vid Novara cirkulerade bulletiner, uti hvilka berättades att republiken proklamerats i Turin och den fråga ställdes till Enligt -Nationals Turiner-korresp:t har kungen i den sista olyckliga slagtningen aflagt de mest lysande prof på ett mod som förtjenat ett bättre öde. Då han fick se att flere regementer vägrade att slås, nalkades han dem och uppmanade dem vid allt, hvad som kan hedrad uniform. röra en soldats hjerta, att göra sin skyldighet. Då alla uppmaningar voro fåfänga, kastade han sig på knä framför ett regemente och utropade: Om icke för er konung, om icke för ert oberoende, dö åtminstone, uslingar, för er uniforms heder, för era vapens ära! Då alla böner strandade emot reaktionspartiets väl anlagda förräderi, ref konungen i sönder sin uniformsrock och bröt itu sin värja och drog sig tillbaka under den förklaring, att han aldrig mera ville bära en vanDep. kammaren har med acklamation afgifvit ett votum, att Carl Albert gjort sig vål förtjent af fäderneslandet. Tillika bar den beslutat att en statu skall uppresas åt honom. På kammarens uppmaning har ministeren meddelat henne vapenstilleståndsvilkoren. Desse bestå af 12 artiklar: samtlige ungerska, polska och lombardiska korpser, som finnas i sardinsk tjenst, skola afskedas; området emellan Ticino, Po och Sesia skall hållas besatt af 20,000 Österrikare; en garnison, till hälften bestående af Österrikare och till hälften af Sardinare, skall inläggas i fästningen Alessandria; de sardinska trupperne skola utrymma hertigdömena Parma, Modena och Toskana; den sardinska flottan lemnar adriatiska hafvet och de sardinska trupperne Venedig; armåen skall reduceras till fredsfot. Då dessa vilkor upplästes i kammaren i Turin, uppstod, ett starkt tumult; man antog afslutandet af denna vapenhvila för stridande emot författningen, och besättandet af Alessandria för högförräderi. De vidare förhandlingarne uppskjötos till nästa dag. Ryktet säger, att republiken proklamerats i Genua. Venetianerne skola gjort ett lyckligt utfall under general Pepe och slagit 6,000 Österrikare. Hertig Frans af Modena, kallad Scappa(rymmaren), har flyktat ur sina stater vid Sardinarnes anryckande. På vägen genom Guastalla plundrade den gode, hygglige fursten dervarande municipalkassa. Hertigen af Parma har afsagt sig regeringen till förmån för sin son, som för närvarande uppehåller sig i London. FRANKRIKE. Oppositionsbladen fordra med högan röst en intervention till Sardiniens fördel. Men regeringen synes ännu envisare, än den förjagade kungen, vilja vidhänga systemet paiz d tout prix. Nationalförsamlingen sjelf har fällt italienska oafhängighetens dödsdom genom sitt votum d. 31:ste Mars, genom hvilket den gifvit reg. fria händer att handla efter godtfinnande. Odllon-Barrot förklarade visserligen, att Frankrike icke skall tåla en kränkning af Sardiniens integritet, men denna är, enligt hvad Österrike sjelf i Paris lär lätit förklara, ingalunda hotad. Frankrikes inflytande i Italien stryker dock på kuppen. smellertid är det icke en ovigtig fråga, huru franska armåen skall finna sig vid detta, nationaläran ingalunda