Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1849, sida 2

hd VO H0 4 RoSCTVALIVC, all Ae mode republikanerne, eller det Marrast-Cavaignac: il partiet, som har -National till organ, städse mera och mera synes gå öfver på de rödes si Paris den 25:te Mars. Det herrskar i de dagar en temmeligen betydlig rörelse i Paris sås en följd af diskussionen om klubbarne. Man åter om aftnarne på gatorna, på bulevarderne c på offentliga platser grupper, som tala om dag händelser. Man befarar tillochmed orolighete morgon, men utan skäl, enär revolutionärerne b slutat att icke för det första låta det komma en gatustrid. Regeringen är likväl på sin va I förrgårs natt var hela garnisonen under vapg Starka patruller cirkulerade på gatorna. De h de order att genast skjuta, så snart försök gjo des att bygga barrikader. Besättningen i Ho de Ville var uppställd derutanför med skarpla dade gevär. j Koleran Till den 25:te hade å olika sjukhi sen i Paris anmälts 142 kolerapatienter, hva 75 dödt. Farsotens framsteg är större, än officiella bladen angifva. Representanten Blin Bourdon, som ännu den 22:dre var frisk och ra dog påföljande natten af koleran. CANADA. En ny fara synes hota England från detta lan Kampen emellan det franska och engelska part et har åter uppblossat. Nedra Canada är näst uteslutande bebodt af Fransmän, öfra Canada Britter, men deraf äro efter de sednaste starl invandringarne en stor del Irländare. Öfra C nada har genom sista valen erhållit 23 libera och 19 konservative representanter, nedra Can da 35 liberale och 7 konservative. De libera representera en befolkning af 1,179,000, och konservative en af 3 12,000. De liberale — ti största delen Fransmän och Irländare — hafy sålunda en betydlig öfvervigt såväl i befolkning som i representationen. Guvernören har nu, s som en sann parlamentarisk anda fordrar, omgiff vit sig med ministrar, som tillhöra majoriteten oci således finnas i ministeren vänner till insurgent chefen Papineau, som 1837 kom undan genor flykten och som jemte de öfrige rebellerne benå dades af engelska regeringen. Den liberala cal nadensiska ministeren har nu gått så långt i li beralitet, att den föreslagit en lag, hvarigeno de, som blifvit lidande genom 1837 års upp ror — hvaribland sinnas icke blott fredliga med borgare utan äfven flera af sjelfva upprorsmännen — erhålla ersättning för deras lidna förlufoten. Härtill fordras ett anslag af 1 mill. Dol lars. Canadensiska underhuset beslöt den 15:d Febr. med 59 röster emot 20 att konstituera si till en komit för att taga detta förslag i öf vervågande. Förhandlingen var utomordentlig häftig och långvarig, och resultatet väckte de starkaste sensation. Förbittringen emot ministe ren och de liberale har hos de konservativ stegrats till en ytterlig höjd och desse hota nu att begå samma våldsamheter, som de hittills all tid så häftigt fördömt. En emot skadeersättnin gens beviljande rigtad, i ett häftigt språk hållen petition har i Montreal erhållit 7000 underskrifter. Under diskussionen i underhuset utropade sir Allan Mac-Nab: Om denna mesyr påtrugas landet, är det en fråga, huruvida det ej vore bättre för Öfre Canada att ansluta sig till folket på andra sidan floden (Fristaterna), än att beherrskas af en canadensisk-fransk majoritet. I Fristaterne råder naturligtvis mycken glädje öfver denna brytning. I England har den väckt en utomordentlig sensation, och ministeren skall svårligen kunna, om än den så önskade, kunna motstå allmänna opinionen, som icke skall fördraga, att engelska partiet i Canada icke blott får ligga under utan äfven skall bidraga att betala en ersättning till rebellerne. Utländsk post är i dag på morgonen anländ. Underrättelserna från Paris, London och Wien gå till den 28:de Mars. Den äldre allt sedan i Thorsdags väntade Hamburgerposten för d. 24:de jemte franska posten af den 22:dre är äfven ankommen, men innehåller ingenting af vigt, som icke här redan blifvit bekant. De sednaste underrättelserna äro högst nedslående, i det från Italien ingått den sorgeposten, att Sardinarne den 23:dje Mars lidit ett afgörande nederlag vid Novara. Carl Albert har i följd deraf afsagt sig thronen till förmån för hertigen af Savoyen och tagit vägen till Frankrike. Sardinske ministern Cadorno och general Cosato infunno sig påföljande dagen i Radetzkys högqvarter för att, enligt orden i