Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1849, sida 3

AAAAA — —— ———— min hals, likasom en cachemirsshavwl, och gifva mig ett värmande stöd invid ert hjerta. Rodrigue! har du hjerta?! — Men, å propos, min herre, — fortfor hon, — hvad betydde alla de der ögonkasten emellan eder och madam de Fargiel? — Beatrix, — sade Maurice, — i det han så godt han kunde lade shawlen omkring aktrisens skuldror, som redan skälfde för nattens fuktiga vind; om jag ej på allvar älskade er sedan tre eller fyra timmar, tror jag nog, att jag skulle kunna slygtigt älska henne, ty skön är hon åtminstone. — J han sett hvarandra förr, efter som det sSyntes? — Ja, en gång; en enda gång.... Har jag ej sagt er, att jag med våld gjorde en tur med en grefvinna, då jag hoppade upp i hennes kalesch på Champs Elysses? — Är det densamma, Maurice! Jag är svart— Åh! Behöfs icke. Jag skall inspärra er i mitt hus. — Ja, om ni vill. — Jag är galen. Jag vet icke, hvad jag säger. Maurice! älska mig; ty om ni ej älskade mig, hvad skulle väl blifva utaf mig? Se, hursedan i morse hela mitt väsen, hela mitt lif är förändradt! Jag kom så lätt och glad till den