Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1849, sida 3

icke. Min syster Marguerite och jag blefvo faderoch moderlösa. Beatrix gjorde sjelf afbrott i sin berättelse: — Marguerite, säger jag! Henne måste ni hafva sett hos mig för någon tid sedan, vid gatan Buffault. — Jag erinrar mig det icke; svarade Maurice. Hvad har sedan blifvit utaf henne? — Ack, min Gud! Det är en lång historia. Det kan nu vara nog, om ni får veta, att hon i närvarande stund befinner sig i Karmeliterklostret. — I Karmeliterklostret! utropade Maurice. Se der ljus i saken! Maurice gjorde för Beatrix en berättelse om det besynnerliga mötet i klostret vid Vaugirardgatan. — Det är troligt, att det var min syster; sade aktrisen. Emedlertid, om hon varit ute i det fria under hela trenne dagar, förefaller det mig besynnerligt, att hon icke redan varit hos mig! Hur såg hon ut? — Jag fick just icke tillfälle att se henne så mycket; men om ej, som nu, händelsen vore den, att hon blifvit en Herrens brud, skulle jag säga, att hon inför mig lyftat sitt dok, endast för att låta mig beundra hennes drags id6aliska renhet soch hennes blå ögons milda glans. Jag trodde ett ögonblick, att jag såg inför mig uppenbarac en nunna af Raphaäl. (Forts.)