mm ———— på en gång får se dessa tvenne öfvergifna barn, skall han också återfinna ett hjerta för dem. Under det hon talade detta, närmade hon sig intill sängen. — Farväl, min far, — sade hon helt sagta. Påminn er min moder och glöm icke bort edra döttrar. Medan hon ännu stod bredvid sängen, närmade sig Madame de Fargiel till Maurice. — Min herre! Jag bor vid gatan les Mathurins, N:o 10. Jag väntar er i morgon klockan två. Maurice bockade sig med ett tecken till bifall. — Låt oss resa! sade Beatrix, aftorkande en tår. Hon lemnade handen åt Maurice och gick, utan att se på sin syster. 10. Slutet på Kalesch-resan. Kaleschen stod vid trappan. Kusken, som af Maurice fått löfte om en louisdor i drickspenningar, smällde muntert med piskan. — Bara ni inte kommer att frysa, Beatrix? — sade Maurice. Med alla dessa edra spetsar är ni icke klädd för en kylig nattresa. — Det är visst sannt. Jag var icke betänkt på det. Men ni kan ju linda eder arm omkring