Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1849, sida 2

— Ni vet då icke, sade hon med tilltagande styrka i rösten; ni vet icke, att jag här är hemma hos min far? Detta testamente, som ni icke ännu skrifvit under, och som ni aldrig skall skrifva under, hade för afsigt att göra min syster Marguerite och mig arflösa. Maurice vände sig till madame Fargiel, som ej visste hvad hon skulle säga, utan ömsom såg på sin far, Beatrix och Maurice. — Jag hoppas madame, att ni ej tager denna löjliga scen på allvar. Maurice slungade, vid dessa ord en förebrående blick på Beatrix. — En löjlig scen! Det är ni, som säger så, Maurice. En löjlig scen! Ja visst; emedan jag återfinner min far, efter att hafva varit öfvergifven i tjugu års tid, Beatrix uttalade dessa ord med eftertryck. — Madame! sade Maurice till grefvinnan. Säg mig, hvad jag skall tänka om allt det här? Beatrix eder syster? Grefvinnan smålog, med förakt och vrede. — Min syster! min syster! Denna akris! Ha! skona mig från detta förnärmande, denna orättvisa, min herre. Beatrix sprang till sängen, likasom för att fråga den sjuke. — Om han blott kunde tala, sade hon, när hon såg att hr de Parfondval låg oupphörligt o