Beatrix Roman från Konungadömets tid af Arsene Houssaye. (Fri öfversättning.) (Forts. från N:o 66.) Han hade fattat Beatrix händer och förde henne sakta intill sig, för att omfamna henne; men plötsligt stötte han henne med ens tillbaka. — Hvad var det jag såg! O! nej! nej! jag har icke bedragit mig; sade han, oupphörligt betraktande Beatrix. — Ni förskräcker mig! — Ögonen! — Dessa ögon, återtog han med vrede; dessa ögon, de äro Pierre Marbaults. Bort ifrån mitt ansigtel — Vid det han uttalade dessa ord, stötte han Beatrix från sig, och föll tillbaka på örongottet i ett dödlikt tillstånd. Beatrix uppgaf ett skri. I samma ögonblick störtade madame de Fargiel in i kammaren. Hon såg sin far liggande i en utsträckt ställning, utan att röra sig. Hon såg Beatrix liggande på knä på mattan!, vridande sina händer af förtviflan. — Hvad i Guds namn är det? Hvad var det jag hörde? Grefvinnan stadnade framför Beatrix.