Ett långsamt och besynnerligt sattigvårds-ärende. År 1843 uppstod fråga, antingen Flisby socken i Jönköpings län, der artilleristen J. Svärm förut varit tjenstgörande husar vid Smålands husar-regemente, eller Vestra Tollstads socken. i Östergöthlands län, dit han år 1837 flyttat, såsom då blifven lifgrenadier, eller ock Marstrands stadsförsamling i Götheborgs och Bohus län, dit han efter afsked, från andra lifgrenadierregementet och värfning till artillerist, blifvit förlagd, hade, sedan han för rån inom Jönköpings län blifvit aflifvad, till vård och underhåll upptaga hans enka Anna Lena Svensdotter och trenne minderårige barn. Konungens Befallningshafvande i sistnämnde län förklarade, genom utslag den 20:de Oktober 1843, Vestra Tollstads församling skyldig att försörja dem; men uppå anförda besvär upphäfde Kongl. kammarkollegium genom utslag den 13:de Mars 1844 detta beslut och återförvisade frågan, för att gemensamt behandlas och pröfvas af Konungens Befallningshafvande i alla tre ofvannämnde län, samt, i fall af olika beslut, underställas kongl. kollegium, till inhemtande af dess föreskrift, huru och efter hvilken befallningshafvandes mening utslaget skulle utfärdas. Beslutet, meddeladt den 18:de Sept. 1844, utföll så, att konungens befallningshafvande i Jönköpings län befriade Flisby socken, konungens befallningshafvande i Östergöthlands frikände Vestra Tollstads församling, och konungens befallningshafvande i Götheborgs och Bohus län frikallade Marstrands stad från enkan Svensdotters och hennes barns försörjning: men som ingen af Besallningshafvanderne således meddelat något beslut, hvilken af de 3 församlingarne försörjningsskyldigheten kunde åläggas, återförvisade kongl. kammarkollegium genom utslag den 22:dre Oktober 1845 målet ånyo till konungens befallningshafvandes handläggning i öfverenstämmelse med kongl. kollegii i ämnet förut meddelade beslut. Utan att iakttaga samma beslut, utlät sig sedermera konungens befallningshafvande i Östergöthlands län genom utslag af den 30:de Juni 1848, att Vestra Tollstads församling icke kunde åläggas att taga värd om enkan och barnen, men förpligtade deremot Marstrands stadsförsamling, att dermed gå i författning. Häröf