Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1849, sida 2

Utrikes nyheter. ÖSTERRIKE. Wien den 14:de Mars. Guvernören Welden har i en kungörelse af den 10:de dennes beviljat några lättnader i belägringstillståndet. Promenaden på vallarne får vara till kl. 10 om aftnarne och kaffeoch värdshusen hållas öppna till midnatt. Vid första nya yttring af den revolutionåra andan komma dock dessa koncessioner att återkallas. — Af de begge häktade exdeputerade Fischhof och Prato har den sistnämnde, en andlig. blifvit ställd på fri fot med anvisning att genast begifva sig till sin hemort. Fischhof deremot har, sedan kriminal-rätten förklarat honom vara lagligen qvalificerad till en brottmålsransakning, transporterats ur polis-arresten i kriminalfängelset. Fischhofs öde väcker allmänt deltagande. Under Oktober-revolutionen var han president i säkerhets-utskottet, och man erinrar sig med tacksamhet hans lyckade bemödanden att motarbeta anarkien. Fischhof blef ute i staden underrättad om, att hans boning var besatt med militär. Troligen söker man migs, sade han och begaf sig hem. Justitsministern har befallt att påskynda hans process! De tre flyktade exdeputerade Violland, Fiister och Kudlich blifva offentligen efterlysta. — Den 13:de Mars, årsdagen af Wiener-revolutionen, aflopp så till vida lugnt. Ett antal studenter, till hvilka slutit sig några sorgklädda damer, gjorde dock mine af att i S:t Stefanskyrkan vilja fira en sorgefest till de i fjol fallnes minne, men förhindrades derifrån af Weldens bajonetter. Ungerska krigstheatern. En hel vecka ha alla officiella underrättelser från Ungern uteblifvit, hvilket är ett ganska fult tecken för Österrikarne. När allt går omkring torde den, isynnerhet af visst folk, så mycket beprisade Windischgrätz nedsjunka till en fullkomlig obetydlighet. Liksom det heter: man har icke snille för det man är galen, torde det snart om honom kunna sägas: man är ingen hjelte, för det man hänger och skjuter ihjel folk. Han fortfar emellertid ännu att innehafva högsta makten i Ungern, huru det än må förhålla sig dermed, att han skulle hafva nedlagt det militära kommandot i Schlicks händer. Att han dock måst lägga band på sitt egenmäktiga lynne och foga sig efter ministrarnes vilja synes af en af honom under den 9:de i Pesth utfärdad kungörelse, enligt hvilken, i öfverensstämmelse med ministerens förut promulgerade påbud, ungerska banknoter å 100 och 5 fl. icke få emottagas i publika kassor. Rörande de sednaste krigshändelserne vilja vi först meddela följande spridda notiser, hemtade ur Wieneroch andra icke magyariska källor: I iDeuts. Ref. skrifves från Wien under den 12:te dennes: Österrikiska trupperne hafva lidit ett nederlag vid Komorn. De hade börjat bygga en bro öfver Donau, för att underlätta ett anfall på fästningen. Bron var redan så godt som färdig, då de belägrade öppnade en mördande eld på densamma och förstörde den med allt hvad som derpå fanns. Det visar sig nu, att slaget vid Kapolna medförde för Österrikiska armcen vida större förluster i döde och sårade, än man första ögonblicket trodde. Ungrarne kämpade ned ovanlig ibärdighet och tapperhet, och den imsesidiga förbittringen är så stor, att någon parlon icke kom i fråga. Nästan hvarje dag hitcomma sårade officerare, hvaribland flera gräseigen tilltygade.