Ytterligare om pastors-valet i Christina församling. 4 (Forts. o. slut fr. n:r 68). Den andre hufvudpunkten af besvären, deri det påstås, att jag icke bordt vid valet komma under omröstning, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 16:de Februari 1750, hvilken bland annat föreskrifver, att Nadärspredikanter icke böra komma under omröstning illl den ledighet de första gången under Nådår förvalta, torde få anses som redan besvarad genom den i det föregående, som mig synes, tillräckligt bevisade satsen, att allmänna författningar icke få tillämpas på privilegierade församlingar i något af de fall, som privilegierna omfatta. Att i denna förordning, såsom besväranderne anmärka, intet undantag statueras, torde helt enkelt härleda sig deraf, att den väl utan undantag gäller för alla icke: privilegierade församlingar, men att de privilegierade deremot, just genom denna sin natur, rsjelfve ge sig tillkänna såsom derifrån undantagne, ehuru detta, förmodligen för att undvika en fullkomligt obehöflig vidlyftighet, icke i författningen omnämnes; en ofullständighet dessutom, i fall det så finge anses, som denna författning delar med så många andra både ecclesiastiska och civila, hvilka stå i rak strid med vissa personers eller korporationers förlänta privilegier, och således väl ej på dessa kunna tillämpas, ehuru uti dem intet undantag statueras. Hvad Christinze församling särskildt beträffar, så, enär det privilegium, som tillägger församlingens ledamöter rättighet att sjelfve välja sig sine prester, med den inskränkning allena, att den valde skall af Biskopen och Consistorium i Götheborg pröfvas vara af den rena evangeliska läran, är af en långt sednare dato än 1750 års förordning, torde denna sistnämnde, om den eljest någonsin kunnat komma i fråga att på nämnde församling tillämpas, just härigenom hafva för densamma förlorat all gällande kraft. Att privilegierne städse så uppfattats, finner man ock vid genomläsandet