det ville, att vid valet på nämnde v. pastor afgifva sine röster, ehuru han, om allmänna försattningar finge ega tillämpning på privilegierade församlingar, vid ansökningstidens utgång, på grund af Kongl. brefvet af den 26:te Juni 1810, verkligen varit inkompetent, enär det val till kyrkoherde i Onsala pastorat, hvarvid han varit under omröstning, då ännu icke vunnit laga kraft. Under samma förutsättning af allmänna författningars tillämplighet på privilegierade församlingar, hade ock, på grund af Kongl. brefvet af d. 30:de December 1835, förhållandet varit enahanda med kyrkoherden i Halmstad, L. N. Mellqvist, hvilken då ännu icke tillträdt det pastorat, till hvilket han kort förut af Kongl. Maj:t i nåder blifvit utnämnd; men det oaktadt vägrade dock icke kyrkorådet, trogen sin pligt att noggrannt handhafva privilegierna, att mottaga hans ansökan. Häraf torde det visa sig klart för hvar och en, med undantag möjligen af besväranderne, att kyrkorådet, just då hvarken -respekterat sig sjelf eller församlingens privilegier, om det förvägrat församlingen en rättighet i afseende på mig, som det, på grund af samma privilegier, måst berilja den i afseende på en annan; eller månne väl besväranderne mena, att jag varit kompetent att vid valet ifrågakomma, om jag icke sökt; men blifvit inkompetent endast derföre, att jag inlemnat min ansökan ? En sådan slutledning vore i sanning ny och besväranderne fullkomligt egen. — Af det nu anförda tror jag mig alltså tillräckligt hafva ådagalagt, att jag varit berättigad att vid oftanämnde val lagligen ifrågakomma, äfven om jag då ännu icke aflagt pastoral-examen; men om man ock antager, att detta, såsom i vårt land mindre vanligt, möjligen icke eller varit fullt lämpligt, vågar jag dock påstå, att, då jag redan 10 månader, innan valet förrättades, uppfyllt det vilkor jag sjelfmant fästade vid min ansökan, att nemligen före detsamma hafva hos kyrkorådet presterat pastoralexamens betyg, intet hinder i detta afseende mera förefanns för församlingen att, om den så önskade, kalla mig till sin kyrkoherde; ty då privilegierne endast tala om val, icke om ansökningstid, torde, om en sådan kompetens nödvändigt måste fordras, den åtminstone aldrig förr, än vid valet, behöfva ådagaläggas. Ett stöd för sådane vilkorliga ansökningar förefinnes också just i de af besväranderne mot mig åberopade Kongl. cirkulärbrefven till konsistorierna i riket af den 21:ste Augusti 1786, den 23:dje Januari 1799 och den 11:te Juli 1842, hvilka alltså, om de skulle tillämpas, snarare tala för, än emot mig; ty ehuruväl det förstnämnda föreskrifver, att alla de ansökningar, som (märk väll) till konsistorierna inlemnas, ofelbart böra vara åtföljde af de sökandes pastoral-specimina samt undfångne betyg, såvida på ansökningen skull fästas något afseende vid förslagets upprättande, medgifver dock det andra i ordningen, hvilket i viss mån upphäfver det förra, att de sökande till något ledigt pastoat, hvilka, innan ansökningstiden tilländalupit, anmält sig att pastoral-examen fullgöra, och densamma jemväl inom förslagets upprättande behörigen undergått, böra anses vicke mindre kompetente, än de, hvilka bevis om en sådan examen sin ansökning vederbörligen bilaytn. En sådan anmälan, att jag vore sinnad pastoral-examen fullgöra, hade jag ock, innan ansökningstiden tilländalupit, i och genom min ansökan till pastoratet, hos kyrkorådet inlemnat; men då här icke upprättas något förslag, utan val omedelbart förrättas, kunde jag icke förbinda mig till densammas fullgörande före förslagets upprättande, utan före den dag, då val komme att anställas. Det tredje af de citerade Kongl. brefven åter, som endast har för afsigt att upphäfva det dittills brukliga protokollsförandet vid pastoral-examen, samt att befria de sökande till prestlägenhet, öfver hvilkas redan aflagda pastoral-examen sådant protokoll blifvit fördt, från förbindelsen att detta ansökningen hädanefter bilägga, tillägger väl härvid: skolande dock fullständigt betyg öfver berörde examen och dertillhörande disputations-specimen, äfvensom detta sistnämnda, ansökningen fortfarande bifogass. Men som då redan länge vilkorliga ansökningar fortfarande fått mottagas, kan väl härmed ej förstås annat, än på sätt som hittills. (Forts.)