D S , tt t 4 tfttttt gon reaktion i folkets politiska tänkesätt eller öfvertygelse. Detta bör blifva ännu mera tydligt, då man besinnar, 1) att det enskilda interesset och det personliga inflytandet i hufvudstaden satt alla möjliga drifljedrar i rörelse, för att derstädes motverka prenumerationen å Dagligt Allehanda; 2) att detta interesse sträckt sin verksamhet äfven till många landsorter; 3) att Hr Dalman redan i Juli månad uppsatt en egen tidning, som meddelade färskare nyheter och, ehuru i politiskt afseende grår, var redigerad med vida större talang och hållning, än Dagligt Allehanda; 4) att det mot sistbemälte blad fiendtligt sinnade kotteri på allt sätt sökt understödja Hr Dalmans tidning; 5) att Hr Dalman inom embetsverken har en mängd relationer, som för gammal bekantskaps skull arbeta i hans interesse, och 6) att Dagligt Allehanda på de sednare fyra månaderna var så illa tryckt, att det mången gång var nästan omöjligt att läsa detsamma. Sammanlägger man alla dessa fakta med dem, som af oss förut här ofvan blifvit anförde, så skall man i sanning vara blind på förståndets ögon, om man ännu vill påstå, att det är den radikala, den frisinnade tendensen, som störtat Dagligt Allehanda och med det dess utgifvare och hufvudredaktör. Den Palmbladska Tidensoch dess anhängares triumfsånger hafva följaktligen, så väl i detta, som många andra fall, lindrigast sagdt, varit förhastade; ty säkert är, att om det för Dagligt Allehanda legat inom möjlighetens gräns, att i sin rigtning framgå med lika energi och talang, som den i hufvudstaden redigerade tidningen Tideno, så hade det nu, näst Aftonbladet, haft af alla svenska tidningar det största prenumerant-antalet. Detta klingar som en paradox, men förklaras lätt, när man erinrar sig, att Dagligt Allehanda hade en god, Tiden en dålig sak att förfäkta, samt att den förra tidningen hade opinionen för sig, då deremot den sednare ständigt, äfven i saker, der den mången gång icke hade orätt, måste kämpa mot densamma.