börjad artikelserie om arbetarens I kontor, dels a utdelningsställena cChe lien nära 20 millioner menniskor färdiga, att med väpnad hand dels tillkämpa sig och dels försvara de rättigheter, hvilka tillkommo dem såsom menniskor och medborgare. Verlden hade aldrig förr, i och för ett sådant ändamål, sett en dylik allmän resning. Frihetens baner vajade öfverallt, och hvarje postdag medförde nya underrättelser om de utomordentliga segrar, den vunnit. Ännu en gång: auspicierna för framgången af en liberal tidning kunde aldrig vara mera gynnsamma. Också tillvexte antalet af Dagl. Allehandas prenumeranter under den första hälften af året ganska betydligt. Att de sedermera aftogo, var hvarken tidens, eller folkets, utan hr Lindmans eget fel. Han hade öfverskattat sin förmåga, så väl i ett, som i annat hänseende. Tidningsformatet utvidgades; men de intellektuella resurserna höllo icke jemna steg med denna utvidgning, och kunde icke så göra, 1) emedan hr L. snart blef öfverhopad af en mängd ekonomiska bekymmer, som nedslogo hans mod och hindrade honom från att sjelf taga en verksam del i författandet af uppsatser och artiklar för tidningen; 2) emedan han i följd af sin brydsamma ekonomiska ställning icke kunde förskaffa sig och honorera flera skickliga medarbetare, och 3) emedan antalet af de medarbetare, han egde, var för fåtaligt att kunna medhinna allt. Härtill kom äfven, att efter hr Dalmans utträdande ur redaktionen blefvo de löpande nyheterna för dagen allt färre, då deremot Stockholms Dagblad, i hvilket hr D. inträdt såsom medarbetare, hvarje morgon meddelade många och färska notiser, som först den påföljande dagen blefvo synliga i hr L:s tidning. — I allt detta ligger, såsom läsaren sjelf inser, icke det ringaste spår af politisk reaktion från allmänhetens sida. Tillochmed vid det tillfälle, då hr Lindman, dagen efter den stora ministerförändringen, med de beryktade -fetstilarne i sin tidning fordrade en My minister, var det derigenom mot honom väckta missnöjet öfvergående, och något längre fram medgåfvo tillochmed många af dem, som skrikit emot honom, att han hade rätt, ehuru det icke kan nekas, att han i detta fall betydligt missräknade sig både hvad beträffar sättet och tiden. En svårare stöt erhöll han genom en i Dagligt Allehanda i Juni eller Juli månad förlidet år påställning och anspråk, väl icke i allmänna opinionen; men i den opinion, som i hufvudstaden representeras af börsmagnater och kapitalister. Skränet mot honom blef förfärligt; fortsättningen af artiklarne inhiberades, och Hr L. hade den oförlåtliga svagheten, att på sätt och vis återkalla dei dem framställda åsigter. Detta skadade honom i den allmänna mening, som var rådande i landsorten, och bidrog måhända icke litet till det ofördelaktiga resultat, som prenumerationen vid innev. års början visade. Att han icke i hufvudstaden vann något genom det förödmjukande steg, hvilket han till blidkande af dess penningemäns vrede tagit, visade sig äfven vid samma tidpunkt. Men icke eller i något af dessa båda förhållanden ligger något, som kan föranleda till den tro, att interesset för de demokratiska iderna svalnat eller aftagit. För att kunna tala om en oreaktion i tänkesätten, eller i den politiska sinnesstämningens, fordras alltid, att allmänna opinionen först med ifver velat något, som den sedermera icke vill, och något sådant har, så vidt oss bekant är, och så vidt man af nämnde opinions organer i allmänhet kan sluta, icke i vårt land inträffat. Väl råder för närvarande i många sinnen en viss liknöjdhet, en politisk försoffning, ljumhet, eller hvad man nu skall kalla detta tillstånd; men detta har icke sin rot i någon afvoghet mot de demokratiska tendenserna och idserna, utan snarare deri, att man för närvarande saknar alla yttre impulser och är utledsen af det resultatlösa, eviga käbblet om nationens egna inre angelägenheter, hvilka aldrig utan regeringens kraftiga medverkan kunna på fredlig och laglig väg föras till det önskade och eftersträfvade målet. Af hvad nu blifvit anfördt, torde hvar och en, som vill och kan blicka in i förhållandena, finna, att Dagligt Allehandas fall icke framkallats af nå