Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1849, sida 4

må någon annan, än med tillförlitliga bevis om nykterhet och kunskap i yrket, dertill anmäla sig. Adress å denna tidnings annonskontor. (1732.) Af ett fruntimmer från Stockholm lemnas undervisning i flere sorters mod ern konstvirkning, såsom: Rökmössor, Soffdynor, Consulatörer, Schavlar, Schavletter, Tofflor, Toilettmattor, Gardinfransar, flere sorters spetsar m. m. Priset för hel lektion är 4 R:ar Banko. Äfven lemnas undervisning i Montering och sinare Papparbeten mot 8 sk. banko i timman, om anmälan göres i stora theaterhuset, 2:ne trappor upp, stora uppgången. (1744.) Hos Svarfvare Lindström, som bor i huset N:o 35, hörnet af Kyrkooch Magasinsgatorna, emottagas Paraplyer och Parasoller till öfverklädnad och reparation; på samma ställe kan äfven en snygg och välartad gosse blifva antagen i lära. (1728.) Som motboken med Götheborgs Sparbank under N:o 24,855 för rätta egaren förkommit, så varder den härmed efterlyst obh dödad. (1748.) Välgörande Medmenniskor! Till eder, som icke förtröttens att söda den hungrige, kläda den nakne och herbergera den husville, vänder sig en nödlidande gammal gumma, med en ödmjuk bön om någon hjelp i sin djupa fattigdom. Född af hvad man i dagligt tal plägar kalla ,bättre föräldrar, har hon äfven sett ,bättre tider, ehuru det nu är mänga, många år sedan, och hvad en lång kedja af år, tillbragta i armod, umbäranden och försakelser af alla slag vill säga, det vet blott den, som sjelf pröfvat eländet, och Han, Allförbarmaren derofvan, som räknat nödens bittra tårar. Så länge ej krafterna sveko, så länge icke ögonen vägrade att göra sin tjenst, sträfvade hon dock, att i sitt anletes svett förskaffa uppehälle åt sig och åt ett barn, som hon för 15 år sedan, på en döende, fattig väns bön upptagit i en dotters ställe; men nu, vid fyllda 59 år, med aftagande kroppskrafter och en af vakor och ålderdom förstörd syn, saknar hon all utväg att förskaffa sig ens det mest nödvändiga till sin bergning. Det är derföre hon vänder sig till bättre lottade likar med en bönfallan om hjelp, vänder sig till dem i det tröstande hopp, att den ej skall dö bort ohörd bland den mängd andra böner, som dagligen och stundeligen ur lidande bröst, från plågornas läger och eländets usla kojor höjas till barmhertigheten och medlidandet. Van att umbära, att försaka, att lida brist, behöfver den gamla blott litet, blott så mycket, att hon kan uppehålla sitt lif, tills det behagar den Allgode att kalla henne hädan till fridens boningar. De gåfvor, som menniskokärleken vill bisträcka henne, har handlanden Herr Gabriel Lundgren godhetsfullt lofvat emottaga och för dem i denna tidning redovisa. Att de icke gifvas åt en ovärdig, derom är äfven han i tillfälle att lemna alla de upplysningar, som kunna äskas. Gå då, min bön, att klappa på hvart hjerta, som känsligt är för sina likars nöd! Gå bort i sorg, gå bort i bitter smärta och kom igen med glädje och med bröd! Mitt skumma öga, nu af tårar fuktadt, då tacksamt blicka skall mot höjden opp, och framtidsdunklet, som jag förr har fruktat, bli fullt af ljus, hugsvalelse och hopp. (1726.)