Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1849, sida 2

sa sina ögon fuktade inför sin far. Han var far; han blef rörd. Hon återkom följande dagen; hon återkom dagen efter den; hon återkom hvar dag i hela veckan, än förande med sig en bukett, än en sällsynt frukt, än en intressant bok. M. de Parfondval förebrådde sig att hafva för hårdt bedömt sin dotter. Han bad henne förlåta sig. 9. Pierre Marbaults ögon. När Beatrix såg, att hon var ensam med hr de Parfondval, föll hon på knä, gråtande och snyftande. Hon stödde sin panna mot sängkanten. Ä — Men madame; sade grefven, som ville råcka henne handen; haf godheten förklara er. Beatrix steg hastigt upp; hennes vemod tog en annan karakter. Hon svarade grefven med en rörelse af förtrytelse: — En pension åt fröknarne Bethisy! Hvad vill det der säga? Är det då verkligen ni, som dikterat detta eländiga testamente? Den sjuke betraktade Beatrix med bestörtning, utan att förstå henne. Efter någon tystnad, fortsatte Beatrix: — Vet då, herre, att fröknarne Bethisy icke