Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1849, sida 2

behöfva eder pension. För öfrigt är det så dags att tänka på dem, när den ena redan är aktris och den andra .... — Mina döttrar komediantskor! utropade grefven. Mina döttrar aktriser! — Edra döttrar. — — Ni inser då, att de äro edra döttrar, ty detta skri utgick från hjertat. Herr de Parfondval hade lyftat sig upp och fattat Beatrix hand. j : — Ni är således min dotter! — utropade han med brusten stämma. — Clothilde? Det är ju ni, som heter Clothilde? fortfor han, tryckando Beatrix hand. — Ja före detta, — sade hon med ett småleende och en tär; men på theatern kallar jag mig Beatrix. — Den stackars sjuke, alldeles utom sig, syntes nästan tillintetgjord vid denna så oväntade besynnerliga tilldragelse. — Men, min Gud! — återtog hon med godhet. — Oroa er icke, utmatta er icke så! Jag vill icke komma er att dö en qvarts timma förr. Efter allt utseende, bör jag icke beklaga mig öfver mitt öde, ty jag är den lyckligaste dotter i verlden. — En pension! Jag har likväl mer än hundra tusen livres i årlig inkomst. — Ni? — Kanske ni inbillar er, att vi spela kome