Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1849, sida 1

22— ren skulle välja en komit för utarbetande af ett utkast till en adress till kungen, såsom svar på throntalet; kammarens ställning till den oktroyerade törfattningen, och Preussens till Tyskland gjorde ett sådant svar nödvändigt. Mot andragandet talade Kirchmann: Detta adressväsen var icke endast ett spegelfäkteri, utan äfven farligt för kammarens frihet; minst hälften af nationen erkände icke författningen; och denna fråga kunde icke heller afgöras genom en adress, ty venstran skulle vid hvarje nytt förslag söka att komma i majoriteten. Sedan uppträdde Uelichs med ett anförande för adressen och yttrade dervid något om ett främmande öfolks tilltag, hvaröfver man nödvändigt måste yttra sig. Efter honom följde Vincke, som slutade sålunda: Man har sagt, att kriget i Danmark var uppgjordt i kabinetternas intresse. Jag spörjer er, om det är sanning. Jag trodde dock, att kriget endast och allenast förts i slesvigska folkets intresse, och ehuru Preussen har lidit mycket i sina materiella intressen genom detta krig, så vill jag dock rösta för kriget, när det är fråga om Tysklands ära, ty jag aktar denna ära högre, än de der materiella intressena. Genom namnupprop antogs Vinckes förslag med 172 röster emot 159. Oppositionen eller venstra sidan har i andra kammaren, enligt hvad , Börsenhalles berlinerkorrespondent förmäler, sönderfallit i trenne partier: den yttersta venstran räknar de talrikaste, ungefär 80 medlemmar, deribland dEster, Waldeck, Jacobi o. a.; den moderata venstran består af 40 medlemmar, deribland Rodbertus, Unruh, v. Berg, Phillips; derefter kommer en venster-center af ungefär 28 deputerade, som har hrr Kosch och Parrisius till ledare. En marsfest till minne af revolutionen i fjol kommer, såsom man har anledning förmoda, att firas. Det tillochmed är icke osannolikt att regeringen sjelf skulle föranstalta densamma. i Från Berlin skrifves under den 9:de dennes, att centralstyrelsen i Frankfurt har anordnat, att 20,000 man nordtyska och preussiska trupper skola rycka fram till gränsen. Med hänseende till underrättelsen om en preussisk truppkorps uppställande vid Mechlenburgska gränsen, berättas nu, att kungen för några dagar sedan mötte chefen för en af de bataljoner, som enligt tidningarne skulle marschera till Mechlenburg. Kungen frågade honom ironiskt: Ni marscherar till Mechlenburg:? — Jag har inga order fått, E. M., men det står i tidningarne. — Ja så, då hafva vi det ur samma källav, svarade kungen. ÖSTERRIKE. Från Wien skrifves under den 7:de dennes, att man med det snaraste väntade en tryckfrihetslag med 10,000 fl:s kaution för tidningar. Belägringstillståndets upphäfvande väntades såsom den 13:de eller 16:de innevarande månad. (Ryktet från Berlin, att en kamp utbrutit i Wien emellan folket och trupperne anses i Börsenhalle för alldeles ogrundadt.) Från Cernowicz skrifves under den 24:de Febr., att tvenne dagar tillförne dit ankommit en kabinettskurir med förseglade depescher från kabinettet i Olmiitz och en egenhändig skrifvelse från kejsaren. Depescherne voro ställda till österrikiska generalerne Malkowski och Puchner och den kejserliga skrifvelsen till ryska generalen Liders i Buckarest. Rörande innehållet hade ingenting blifvit bekant. Om den unge kejsaren Frans Josef berättas några drag, som, blott de äro sanna, tala mycket till hans fördel. Han skall i flera hänseenden hafva aflagt de äldre styfva hofformerna. Han inbjuder sålunda till sin taffel såväl män af borgerligt stånd som adelsmän. På maten rökar han vanligen en cigarr; detta är något alldeles nytt; förr rökte aldrig någon medlem af kejserliga familjen. Kejsaren stiger upp kl. 6; han använder sedan tvenne timmar på att studera de politiska vetenskaperna. Hvarje afton besöker han teatern, der sällskaper från Wien gifva föreställningar. Exkejsaren bebor de gamle böhmiska kungarnes slott i Prag. kalladt Hradschin.